Staphylococcus epidermidis orsakar ett stort antal vårdrelaterade infektioner. Att behandla infektioner orsakade av S. epidermidis är ofta svårt på grund av bakteriens genetiska egenskaper och dess växande resistens mot kraftfulla antibiotika. Samtidigt har det visat sig effektivt att ge patienter antibiotika i förebyggande syfte, innan de hunnit smittas, för att blockera bakterien.
S. epidermidis är nära släkt med den mer kända bakterien Staphylococcus aureus. En genetisk analys av S. epidermidis som publicerades i tidskriften Microbial Drug Resistance den 23 maj 2005 visade att bakterien muterar ofta, vilket gör den svår att träffa exakt med antibiotika. En annan översikt av bakterien, publicerad i Journal of Medical Microbiology i juli 2001, konstaterar att S. epidermidis är en av de vanligast förekommande patogenerna på mänsklig hud och slemhinnor, och att den blir virulent – alltså sjukdomsframkallande – när den utvecklar bindningsställen på sin cellvägg som den normalt saknar.
Till skillnad från många andra stafylokocker innehåller S. epidermidis inte något koaguleringsframkallande enzym, såsom trombin eller renin. Eftersom bakterien saknar dessa enzymer måste den i stället producera ett slemliknande ämne på sin yttre yta, vilket gör att den kan fästa vid vävnad och infektera den.
S. epidermidis står för en stor andel av de infektioner som drabbar sjukhuspatienter samt personer som får medicinsk behandling som kräver katetrar eller implantation av medicinska apparater, exempelvis höftproteser. Även öppna sår och brännskador är känsliga för S. epidermidis-infektioner.
Författare till flera granskade vetenskapliga artiklar har identifierat S. epidermidis som orsak till bland annat hjärnhinneinflammation (encefalomeningit), toxiskt chocksyndrom, bakteriemi, endokardit, sepsis/septicemi och ventrikulit.
Det finns ingen aktuell statistik som enbart avser vårdrelaterade infektioner orsakade av S. epidermidis. Författarna bakom översikten i Journal of Medical Microbiology från 2001 noterade dock att mellan 48 och 67 procent av alla vårdrelaterade infektioner beror på S. epidermidis, S. aureus eller andra stafylokocker som saknar koaguleringsframkallande enzymer.
En äldre studie, publicerad i Annals of Internal Medicine den 1 oktober 1982, visade att för varje 1 000 dagar som patienter med akut leukemi tillbringade på sjukhus drabbades 14 patienter av en S. epidermidis-infektion. Enligt en artikel i Emerging Infectious Diseases drabbas idag nästan 10 procent av alla patienter som vistas på sjukhus av bakterieinfektioner som de inte bar på när de kom dit.
Precis som sin släkting S. aureus har S. epidermidis utvecklat bred resistens mot meticillin. Stammar av S. epidermidis som är resistenta mot vankomycin har också börjat dyka upp. Rifampicin (exempelvis Rifadin från Sanofi-Aventis) har visat sig vara det mest tillförlitligt effektiva antibiotikumet vid behandling av S. epidermidis-infektioner.
Att följa rutiner för rengöring, handtvättning och desinfektion skyddar inte alltid patienter från S. epidermidis-infektioner. Att låta patienter ta antibiotika före och efter kirurgiska ingrepp kan hjälpa till att förebygga infektioner. Tyska kirurger rapporterade till och med vid Orthopaedic Research Societys möte 1999 att de lyckats förebygga S. epidermidis-infektioner genom att blanda bencement med tobramycin.
Patienter med förhöjd risk för S. epidermidis-infektioner har även fått skydd genom doser av cefazolin (exempelvis Kefzol), gentamicin och cefuroxim (exempelvis Ceftin).
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online