Salmonellabakterier kan vara förvirrande eftersom det finns över 2 000 serotyper. Alla salmonellaserotyper tillhör dock en enda art, Salmonella enterica (S. enterica). Infektioner hos människor orsakas nästan uteslutande av just S. enterica. Av alla serotyper är typhimurium en av de vanligaste.
Typhimurium orsakar typiskt enterokolit, en inflammation i tarmen. Smittan överförs oftast genom att man äter kontaminerat nötkött eller fjäderfä, eller dricker förorenade vätskor. Inkubationstiden är cirka 8–48 timmar efter intag av kontaminerade produkter.
Symtom på salmonella typhimurium inkluderar feber, frossa, illamående och huvudvärk. Mag-tarmsymtom som diarré, förstoppning och buksmärtor kan också förekomma. Dessutom är allmän sjukdomskänsla, hosta och halsont vanliga besvär.
Om inga komplikationer uppstår återhämtar sig den infekterade personen i allmänhet inom 7–10 dagar. Återfall kan dock inträffa, vilket gör det viktigt att fortsätta vara uppmärksam även efter att symtomen avtagit.
Akut enterokolit är en vanlig komplikation vid typhimurium-infektion. Tillståndet drabbar ofta både tjock- och tunntarmen och orsakar kraftig diarré som ibland kan vara extremt blodig.
Behandlingen av enterokolit består främst av symtomlindring. Personer med sicklecellanemi eller försvagat immunförsvar, samt de som utvecklat bakteriemi (bakterier i blodet), kan dock behöva antibiotikabehandling.
Komplikationer står för cirka 75 procent av dödsfallen i samband med salmonellainfektion. Långvariga komplikationer att hålla utkik efter inkluderar:
Tarmfeber, även kallad tyfoidfeber, kan orsakas av alla salmonellaarter. Tillståndet måste skiljas från andra mag-tarmsjukdomar och infektioner. Personer som insjuknat i tarmfeber har ofta en historia av nylig resa till ett epidemiområde, vilket är viktig information för läkaren vid diagnostisering.
Behandling av Salmonella typhimurium kan omfatta antibiotika som ampicillin, azitromycin eller kloramfenikol. Val av antibiotika görs av läkare baserat på patientens tillstånd och eventuella resistensprov.
Urinodlingar kan användas för att påvisa salmonella. Klassiska kliniska tecken vid diagnos inkluderar rosfläckar på huden, bradykardi (långsam hjärtrytm), ömhet i buken och förstorad mjälte (splenomegali).
De flesta salmonellainfektioner är självläkande och kräver ingen specifik behandling. Bakterierna kan dock lokalisera sig i ben och leder, särskilt hos personer med sicklecellanemi. Vid komplikationer av tarmfeber ligger dödligheten på cirka 2 procent. Äldre personer och individer med nedsatt immunförsvar får oftast en sämre prognos.
I vissa fall är förebyggande vaccination möjlig, men skyddet är inte alltid fullständigt effektivt. Vaccination bör övervägas i hushåll där det finns en bärare av tyfoidfeber. Dessutom rekommenderas vaccination för de som reser till endemiska områden eller vistas i regioner under epidemiutbrott.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online