Vissa svampar ingår i människans normalflora, medan andra fungerar som opportunistiska sjukdomsalstrare. Människan kan drabbas av ytliga infektioner liksom av djupa och svårbehandlade svampsjukdomar (mykoser). Friska personer drabbas sällan av allvarliga mykoser, såvida inte en allvarlig skada föreligger.
Jästsvampen Candida albicans är en naturlig del av den kvinnliga vaginala floran. Normalt orsakar den inga besvär, men under vissa förhållanden – exempelvis vid rubbningar i balansen mellan mikroorganismer – kan den ge upphov till vaginalinfektioner eller urinvägsinfektioner.
Svampar som infekterar hud, hår och naglar kallas dermatofyter. De är vanligt förekommande och kan vara missprydande, men de orsakar sällan allvarliga infektioner. Typiska exempel på sjukdomar som dessa svampar orsakar är fotsvamp, ringorm och nagelsvamp.
Människor andas in svampsporer dagligen – oftast helt utan att det orsakar någon skada. Hos patienter med nedsatt immunförsvar finns dock en betydande risk för allvarliga lunginfektioner, vilka i värsta fall kan spridas systemiskt i hela kroppen.
En djup mykos är en allvarlig svampinfektion i djupare vävnader som ofta sprider sig till kroppsdelar långt bort från den ursprungliga infektionsplatsen. I princip vilket organ som helst kan drabbas. Infektionen utgår vanligtvis från sporer som inhalerats till lungorna eller från ett traumatiskt sår där svampen fått fäste.
Även om strålsvamparna inte är äkta svampar behandlas de ofta tillsammans med andra svampinfektionsämnen, eftersom de orsakar infektioner med symtom som liknar dem som ses vid mykoser. Strålsvamparna är i själva verket en typ av trådformiga bakterier som kallas aktinomyketer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online