Binnikemaskar är parasitiska plattmaskar som tillhör klassen Cestoda. De vuxna maskarna håller till i tarmen, eftersom de saknar ett eget matsmältningssystem och i stället tar upp näring direkt genom kroppens ytskikt. Larvstadier och inkapslade former kan däremot spridas till andra delar av kroppen och räknas då som separata sjukdomar.
Åtta olika arter orsakar betydande infektioner hos människor, där Taenia solium (svinbinnikemask) är den vanligaste. Nedan följer de viktigaste stegen för att diagnosticera en binnikemasksinfektion.
Vid infektion med vuxna maskar kan kroppssegment (så kallade proglottider) synas i avföringen, på toalettpapperet eller i underkläderna. Binnikemaskar kan också orsaka klåda kring ändtarmen när de vandrar ut ur kroppen. När väl masken har etablerat sig i tarmen är infektionen dock oftast helt symtomfri.
De allmänna symtomen vid infektion med vuxna maskar består oftast av diffusa buksmärtor eller smärta i övre delen av magen, aptitlöshet, trötthet, illamående och viktnedgång.
Många binnikemaskar släpper ägg direkt i avföringen, men gör det oregelbundet. Därför krävs oftast två till tre avföringsprover för att säkert kunna påvisa ägg. Ägg kan även helt saknas trots pågående infektion, vilket inte utesluter diagnos.
Binnikemasksägg kan också påvisas genom undersökning av området runt ändtarmen. Det görs vanligtvis med ett tejpprov (cellulosatejpsvepning), som påvisar ägg hos 85–90 procent av patienterna.
Inkapslade larver, en sjukdom som kallas cysticerkos, ger andra symtom än de vuxna maskarna. Cystorna kan väcka en lokal inflammatorisk reaktion i takt med att de växer. Det vanligaste första symtomet vid cysticerkos i nervsystemet är epileptiska anfall, som förekommer hos cirka 80 procent av dessa patienter.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online