Polycystiskt ovariesyndrom (PCOS) är den vanligaste orsaken till kvinnlig infertilitet i USA och drabbar cirka en av tio kvinnor. De exakta orsakerna bakom tillståndet är fortfarande inte helt kartlagda, och det finns idag ingen botande behandling – vården fokuserar istället på att hantera symtomen.
En hormonell obalans vid PCOS leder till förhöjda nivåer av manliga könshormoner, uteblivna eller mycket långa menstruationscykler där ägglossning ofta uteblir, samt insulinresistens. Tillsammans kan dessa faktorer göra det svårare för en kvinna med PCOS att bli gravid.
Symtomen varierar från kvinna till kvinna och kan sträcka sig från milda till svåra. Vanliga tecken är:
Dessa symtom orsakas av den hormonella obalans som kännetecknar PCOS. Många kvinnor vet inte att de har syndromet förrän de försöker bli gravida. Eftersom PCOS inte kan botas består behandlingen av att åtgärda de enskilda symtomen snarare än tillståndet som helhet.
En PCOS-diagnos ställs oftast av en endokrinolog, det vill säga en specialist på hormonsjukdomar. Läkaren beställer vanligtvis blodprover som visar balansen mellan kroppens hormoner. Kvinnor med PCOS visar ofta förhöjda nivåer av androgener (manliga könshormoner) och kan även uppvisa insulinresistens.
Blodproverna kan behöva tas vid särskilda tidpunkter under menstruationscykeln. Om ingen cykel finns kan en cykel ibland induceras medicinskt för att provtagningen ska kunna genomföras.
Eftersom PCOS inte går att bota riktar sig behandlingen mot symtomen. För kvinnor som önskar bli gravida används ofta klomifencitrat (Clomid) för att framkalla ägglossning. Behandlingen kombineras ofta med metformin (Glucophage), som motverkar insulinresistens och kan förbättra äggens kvalitet – vilket ökar chansen till en naturlig befruktning.
Injektionsläkemedel som Gonal-F och Follistim kan också användas för att stimulera ägglossningen. En triggerinjektion med HCG ges ofta för att fastställa exakt när ägglossningen sker, så att befruktningen kan planeras vid rätt tidpunkt.
I många fall sker befruktningen inte naturligt, trots läkemedelsbehandling. Det kan bero på flera faktorer, till exempel att kvinnan inte svarar på behandlingen med enbart läkemedel. I dessa situationer kan intrauterin insemination (IUI) eller provrörsbefruktning (IVF) öka chanserna att bli gravid.
Vid IUI planeras eller framkallas ägglossningen, och sperman förs därefter in direkt i livmodern via en kateter. Eftersom många fertilitetsläkemedel kan minska mängden fertil cervikalslem – som spermier behöver för att överleva – kan denna metod kringgå problemet. Ett annat alternativ är IVF, där ägg plockas ut och befruktas utanför kroppen, varefter embryona återförs till en noggrant övervakad livmoderslemhinna. Dessa behandlingar kan vara kostsamma, men ger goda resultat för kvinnor med PCOS.
PCOS innebär vissa risker för både mor och barn även efter en lyckad befruktning. Risken för graviditetsdiabetes, missfall och högt blodtryck är förhöjd. I många fall fortsätter behandlingen med metformin under hela graviditeten. Metformin klassas som ett B-läkemedel, vilket innebär att det bedöms inte orsaka skadliga effekter på fostret.
Kvinnor med PCOS följs noga under graviditeten för att snabbt kunna upptäcka eventuella komplikationer, och bör ha regelbunden kontakt med sin läkare.
Att bli gravid med PCOS kan vara mer krävande, men är absolut inte omöjligt. Med rätt diagnos, individanpassad behandling och i många fall fertilitetsvård har kvinnor med PCOS goda möjligheter att uppfylla sin föräldradröm. Kontakta din vårdcentral eller gynekolog om du misstänker att du har PCOS eller har svårt att bli gravid.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online