Embryots kön styrs av könskromosomerna. Människan har två könskromosomer, X och Y. Kvinnor bär normalt på två X-kromosomer (XX), medan män har en X-kromosom och en Y-kromosom (XY). Y-kromosomen innehåller genen SRY (sex-determining region Y), som sätter igång utvecklingen av manliga karaktärsdrag.
Embryots kön fastställs i själva ögonblicket då befruktningen sker. Om den spermie som befruktar ägget bär på en X-kromosom blir embryot kvinnligt (XX). Bär spermien däremot på en Y-kromosom blir embryot manligt (XY). Det är alltså spermien som avgör barnets biologiska kön.
Det finns flera olika sätt att ta reda på vilket kön ett embryo eller foster har:
Vid genetisk testning tas ett cellprov från embryot och kromosomerna analyseras. Metoden kan visa om det finns en Y-kromosom och därmed om embryot är manligt eller kvinnligt.
Ultraljud är en icke-invasiv undersökning som använder ljudvågor för att skapa bilder av fostret. Vanligen kan könet ses via ultraljud runt graviditetsvecka 18–20. Vid ett manligt foster kan penis och pung synliggöras, medan ett kvinnligt foster uppvisar andra anatomiska kännetecken. Tillförlitligheten beror dock på fostrets läge och undersökarens erfarenhet.
Ett fostervattenprov innebär att en tunn nål förs in i fosterhöljet under ultraljudsledning, varpå ett prov av fostervattnet tas ut. Fostervattnet innehåller celler från fostret som kan analyseras, bland annat för förekomsten av SRY-genen. Finns genen är fostret manligt – saknas den är det kvinnligt.
Fostervattenprovet är mer invasivt än ultraljud och medför en liten risk för missfall. Samtidigt är det en mycket tillförlitlig metod som dessutom kan upptäcka kromosomavvikelser, exempelvis Downs syndrom.
Ett allt vanligare alternativ är NIPT (icke-invasivt prenataltest), där fostrets fria DNA analyseras i ett enkelt blodprov från den gravida. Testet kan utföras tidigt, ofta från graviditetsvecka 10, och kan med hög säkerhet både fastställa kön och identifiera vissa kromosomavvikelser – helt utan risk för missfall.
Embryots kön bestäms av könskromosomerna redan vid befruktningen, men kan först senare fastställas med olika metoder. Ultraljud är den enklaste och mest riskfria undersökningen, medan genetiska tester och fostervattenprov ger högre precision men samtidigt är mer invasiva. Valet av metod bör alltid göras tillsammans med vården, utifrån behov och vad som är medicinskt motiverat.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online