Den globala organbristen härrör från komplexa, sammanflätade faktorer:
- Brist på medvetenhet: Allmänhetens okunskap om registreringsprocess och inverkan.
- Misstro mot vårdsystemet: Rädsla för förtidsig dödsfestställande eller ojämn allokering.
- Missuppfattningar: Myter om religiös förbud, kroppsvanartning, eller kostnader för familjen.
- Psykologiska barriärer: Dödsångest, "få-faktor", vidskepelse.
- Religiösa/kulturella övertygelser: Behov av kroppsintegritet efter död; familjens vetorätt.
- Medicinsk berättigande: Stränga kriterier utesluter många potentiella donatorer (ålder, infektioner, cancer).
- Infrastrukturluckor: Otillräcklig IVA-kapacitet, transplantationscentra, organprocuratororganisationer (OPOs).
- Familjenekande: Även registrerade donatorers vilja åsidosätts ofta av nästkommmande anhöriga.
- Juridisk/politisk fragmentering: Opt-in vs. opt-out system; brist på nationell koordinering.
- Etiska bekymmer: Definiera död (hjärna vs. cirkulatorisk), insentivdebat, allokeringsrättvisa.
Lösningar
Presumerat samtycke (opt-out) lagar, folkbildningskampanjer, obligatoriskt val (t.ex. vid transportstyrelsen), förbättrad OPO-ansvarighet, xenotransplantationsforskning, och normoterm perfussion för att expandera donatorpoolen.
