Stamning är en störning som påverkar talens flyt. Personer som stammar tvekar ofrivilligt när de talar och upprepar eller drar ut delar av ord och fraser. Enligt The New York Times upplever cirka 5 procent av alla barn i åldern 2 till 5 år stamning, men det är oftast en kortvarig fas. För mindre än 1 procent av barnen fortsätter dock stamningen att utvecklas. Talträning kan hjälpa vid ihållande besvär, medan läkemedelsbehandling inte har visat sig vara effektiv.
Ett av de mest framträdande symtomen på stamning är svårigheter att påbörja ett ord, en mening eller en fras. Det kan märkas genom förlängda pauser och långa, utdragna ljud medan personen försöker få fram ett ord.
Upprepning av ord eller fraser samt utdragna talspråksljud är andra typiska symtom. Talet kan även bli "blockerat" – munnen är positionerad för att uttala ett visst ljud, men inget ljud produceras under flera sekunder. Personen kan dessutom inflika utfyllnadsord som "eh" eller "alltså" i talet.
Talsvårigheterna åtföljs ofta av andra fysiska reaktioner. Snabba ögonblinkningar, darrningar i läppar eller käke samt spänningar eller rörelser i ansiktet och överkroppen kan förekomma i samband med stamning. En person som stammar kan också verka andfådd eller ansträngd när hen talar.
Neurogen stamning kännetecknas av fragmenterade eller hackande ljud samt avbrott i ordproduktionen. Denna form drabbar personer som har lidit av en skada eller sjukdom som påverkar centrala nervsystemet, till exempel:
De exakta orsakerna bakom stamning är okända, men flera faktorer kan bidra, bland annat genetik, språkutveckling och problem med nervsignaler. Små barn kan stamma när deras talförmåga ännu inte hinner ikapp tankarna på vad de vill säga – de flesta växer ifrån denna utvecklingsrelaterade stamning inom fyra år. Stamning kan också uppstå när signalerna mellan hjärnan och de nerver och muskler som styr talet inte fungerar som de ska.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online