Lupusantikoagulans (LA) är en autoantikropp som stör blodkoagulationen och ger missvisande resultat vid vanliga koagulationsanalyser. Trots sitt namn är det ingen sjukdom i sig, utan en antikropp som kan påträffas både hos helt friska individer och hos personer med autoimmuna sjukdomar.
LA förlänger den tid det tar för plasma att stelna vid analys av aktiverad partiell tromboplastintid (APTT) eller aktiverad koagulationstid (ACT). Detta beror på att antikroppen stör och blockerar koagulationsreaktionen på ett onormalt sätt.
Typiskt sett påverkar LA däremot inte protrombintiden (PT), och den orsakar normalt inte heller blödningar – endast i mycket sällsynta fall kan sådana komplikationer uppstå.
Ja. En individ kan bära på lupusantikoagulans helt utan symtom eller någon samtidig autoimmun sjukdom.
Det är också värt att notera att LA påträffas oftare hos asymtomatiska familjemedlemmar till patienter med lupus än i den övriga befolkningen.
Även om LA ofta kallas en "antikropp" mot koagulationen, är den inte riktad mot något av kroppens egna koagulationsproteiner. Istället angriper den ett komplext molekylärt mål som består av:
Lupusantikoagulans klassificeras som en förvärvad inhibitor, vilket innebär att den inte finns hos individen från födseln. Den tillhör vanligen antikroppsklassen immunglobulin G (IgG) och riktas mot negativt laddade fosfolipid–proteinkomplex på ytan av aktiverade blodplättar (trombocyter).
LA riktas dessutom mot beta2-glykoprotein-1 (apolipoprotein H), ett protein som spelar en central roll bland de antifosfolipidantikroppar som förknippas med antifosfolipidsyndromet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online