Missbruk av kristallmetamfetamin – ett kraftfullt centralstimulerande medel som påverkar hjärnan och ryggmärgen – är notoriskt svårt att behandla, eftersom det tar längre tid än för de flesta andra droger att bryta beroendet. Under tillfrisknandet riskerar den missbrukande personen att återfalla, och i många fall saknas dessutom den egna viljan att sluta använda drogen. Ett starkt stödnätverk och väl fungerande hanteringsstrategier är därför avgörande för att hjälpa någon att bli drogfri.
Det är viktigt att känna till abstinenssymtomen hos en person som har slutat använda metamfetamin. Personen får ett intensivt begär efter drogen, blir irriterad och kan drabbas av paranoia. Sömnstörningar är också vanliga, och personen växlar mellan perioder av sömnlöshet och perioder av dåsighet. De fysiska symtomen avtar med tiden, men det psykologiska beroendet kvarstår ofta under lång tid. Det mest effektiva sättet att hantera begäret är genom psykologisk och beteendeterapeutisk behandling, där personen lär sig nya strategier för att hantera sug och stress utan drogen.
För personer med metamfetaminberoende kan det vara en stor fördel att söka sig till ett behandlingscenter som är specialiserat på just detta missbruk. Där får de vård av utbildade yrkespersoner och har ingen tillgång till drogen, vilket minskar risken för återfall i den mest kritiska fasen. Nackdelarna med behandlingscenter är framför allt kostnaden och tillgängligheten. För personer utan försäkring kan vården bli dyr, och i vissa större städer kan platserna vara begränsade. Ett alternativ är att ansluta sig till ett 12-stegsprogram, men detta är oftast svårare eftersom personen inte står under kontinuerlig övervakning och behöver större egen disciplin.
Vissa väljer att använda läkemedel som stöd för att bryta beroendet av kristallmetamfetamin. Precis som metadon används vid heroinberoende utgör dock läkemedlen vid metamfetaminberoende ingen permanent lösning. De mest förskrivna ersättningsalternativen är fentermin och dextroamfetamin. Alla läkare är dock inte övertygade om att medicinering är rätt väg, eftersom behandlingen i praktiken bara flyttar över personen från en beroendeframkallande substans till en annan. Beslutet bör därför alltid tas tillsammans med erfarna vårdgivare, gärna som en del av en helhetsplan som även inkluderar terapi och socialt stöd.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online