Alkoholavgiftning: Så fungerar protokollet för en säker detox

Avgiftning, ofta kallad detox, handlar om att rensa kroppen från alkohol när den har utvecklat ett fysiskt beroende. Personer med alkoholberoende har konsumerat så mycket alkohol att kroppen inte längre kan fungera utan substansen. För att bryta beroendet måste personen helt sluta dricka – en process som kallas akut avgiftning. Eftersom processen kan vara både utmanande och smärtsam har vården tagit fram särskilda protokoll för att hjälpa patienter genom avgiftningen på ett tryggt sätt.

Syftet med avgiftning

Avgiftningen har två övergripande mål. Det första är att fysiskt avvänja kroppen från alkohol så att den kan lära sig fungera utan substansen. Det andra är att förbereda patienten på ett livslångt återhämtningsarbete från alkoholberoendet. Efter den initiala avgiftningsperioden fortsätter de flesta patienter med terapi och stödgrupper under resten av livet för att kunna hålla sig abstinent.

Riktlinjer för avgiftningsprotokoll

American Society of Addiction Medicine (ASAM) har tagit fram ett övergripande protokoll som gäller alla former av avgiftningsvård. Protokollet fastställer tre centrala mål:

• Säkerhet: Behandlare ska sträva efter att ge patienten en medicinsk säker abstinens.
• Värdighet: Abstinensen ska ske på ett humant sätt som skyddar patientens värdighet.
• Fortsatt vård: Patientens ska förberedas för fortsatt behandling som hanterar alkoholberoendet långsiktigt.

Avgiftningsprotokollet

Den initiala avgiftningsperioden, då kroppen gör sig av med gifterna och går igenom abstinens, varar vanligtvis mellan tre och sju dagar. Avgiftningen kan ske inom slutenvården, där patienten vistas på ett behandlingshem eller ett sjukhus, eller inom öppenvården där personen genomför avgiftningen hemma, eventuellt med stöd av familj eller vänner.

Vid slutenvård är den genomsnittliga vistelsetiden sex veckor, så att patienten efter den akuta fasen hinner få terapi och delta i utbildning om beroende. Valet mellan slutenvård och avgiftning hemma beror främst på beroendets svårighetsgrad och omfattning.

Avgiftningsprocessen steg för steg

1. Insikten: Den första steget är att den beroende erkänner att hen behöver hjälp.
2. Vårdform: Nästa beslut är om avgiftningen ska ske inom slutenvård eller öppenvård.
3. Utredning: Läkare gör oftast en psykologisk bedömning för att avgöra beroendets omfattning och dess bakomliggande orsaker, vilket styr valet av vårdform. De flesta slutenvårdsenheter genomför alltid en sådan utredning med nya patienter.
4. Akut avgiftning: När avgiftningen påbörjas inleds den tre till sju dagar långa akuta fasen.
5. Livslångt återhämtning: När gifterna lämnat kroppen börjar återhämtningsarbetet, med stödgrupper, samtalsterapi eller annan hjälp för att hantera det fortsatta beroendet.

Hantering av abstinensbesvär

Abstinensbesvären varierar från person till person, men de vanliga symtomen är allt annat än behagliga. De kan bland annat innefatta svettningar, kräkningar, illamående, högt blodsocker (hyperglykemi), desorientering, feber, darrningar, hallucinationer och kramper.

Flera läkemedel har godkänts för att minska eller lindra dessa symtom, exempelvis fenytoin, karbamazepin, haloperidol, bensodiazepiner och klondin. Läkemedlen kan administreras inom slutenvården eller överlämnas till en anhörig eller vårdare som hjälper patienten genom akuta abstinensbesvär hemma. Oavsett vårdform är medicinsk uppföljning viktigt, eftersom svår abstinens i vissa fall kan bli farlig och kräver professionell tillsyn.