Njurarna ansvarar för att avlägsna avfallsprodukter, gifter och överskottsvätska från blodet. Om dessa organ inte fungerar ordentligt kan avfallsmaterial förorena blodbanan och i värsta fall leda till döden. Enligt National Kidney Foundation lever 26 miljoner amerikaner med kronisk njursjukdom (CKD), och miljontals fler riskerar att drabbas på grund av diabetes, högt blodtryck eller ärftlighet. Kronisk njursjukdom kan utvecklas till njursvikt, även kallad terminal njursvikt, vilket kräver antingen en transplantation eller dialysbehandling. Peritonealdialys (PD) är en av dialysformerna och finns i två varianter.
Denna dagliga, hemmabaserade behandlingsform utnyttjar bukhålan. Bukhinnan (peritoneum), ett tunt membran på insidan av bukväggen, kan ersätta njurarnas funktion eftersom den även kan filtrera bort skadliga ämnen och vätska. En dialysvätska som kallas dialysat förs in i håligheten för att transportera avfall och vatten genom bukhinnan. Det gamla dialysatet byts därefter ut mot färskt, så att processen kan upprepas kontinuerligt.
Kontinuerlig ambulatorisk peritonealdialys (CAPD) utförs helt utan maskinhjälp. Patienten tömmer själv en påse med färskt dialysat i buken via en kateter, där lösningen får verka under en viss tid – vanligtvis fyra till sex timmar – för att fullborda rensningen. När den rekommenderade tiden har gått tas den nu belastade lösningen bort från buken, och en ny påse med dialysat kopplas till för att upprepa processen.
Automatiserad peritonealdialys innebär att en maskin, en så kallad cyklator, sköter utbytet av dialysatlösning. Behandlingen kan genomföras under natten medan patienten sover, eftersom den vanligtvis planeras för tre till fem vätskeutbyten inom en period på åtta till tio timmar. Vid APD används större påsar med lösning, som kopplas till cyklatorn och katetern. Efter avslutad behandling kan patienten välja att behålla vätskan i buken tills nästa tömning. Vissa patienter behöver dock komplettera med manuell tömning utöver cyklatorns program. Oavsett vilket betraktas APD som ett bekvämt alternativ som frigör tid för arbete, studier och andra aktiviteter under dagen.
För att någon form av peritonealdialys ska fungera måste patienten först få en permanent kateter placerad i buken, så att vätskeutbytena kan ske. När området runt katetern har läkt kan behandlingen påbörjas hemma. Patienten får instruktionsmaterial och stöd av en sjuksköterska tills hen känner sig trygg med att utföra behandlingarna på egen hand.
Det är dessutom viktigt att rådfråga en läkare, eftersom alla inte är lämpliga kandidater för PD. Bland de möjliga nackdelarna finns viktuppgång, svårigheter med blodsockerkontroll samt risk för infektion vid kateterplatsen eller i buken.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online