Vad är Randalls plack? Allt om njurstenens föregångare

Har du någonsin haft en njursten, kan du förbanna dagen du först hörde talas om Randalls plack – föregångaren bakom många av dessa extremt smärtsamma åkommor. Även om dessa kalcifierade plack kan minskas genom riktad behandling, är forskarna fortfarande osäkra på vad som egentligen orsakar att de bildas.

Upptäckten

Den amerikanske urologen Alexander Randall upptäckte dessa kalcifierade avlagringar i början av 1900-talet. De bildas främst ovanpå papillområdet i njurarna, och dessa gulbruna ansamlingar av mjuk vävnad kan sträcka sig långt in i själva njurkroppen. Forskare är idag överens om att Randalls plack i hög grad bidrar till bildningen av stenar i urinvägarna – men berättelsen om hur de uppstår är fortfarande ofullständig.

Plats och sammansättning

Det subpapillära området i njuren, där Randalls plack bildas, utgör en idealisk miljö för att kalcium ska kristalliseras till ett material som kallas "karbonaterad apatit" – en förening som innehåller både kalciumfosfat och kalciumkarbonat. Läkare kan identifiera materialet under endoskopisk kirurgi samt med hjälp av röntgen, men enligt Medcyclopaedia är datortomografi (CT) den mest träffsäkra metoden för att upptäcka Randalls plack.

Sambandet med njursten

Högt blodtryck (hypertoni) i familjen är det enda tillstånd som regelbundet förekommer tillsammans med bildningen av Randalls plack, enligt Medcyclopaedia. När materialet finns i onormala mängder skapar det en kemisk grogrund för de råämnen som bygger upp en njursten. Studier visar att förhöjda nivåer av "amorf karbonaterad kalciumfosfat" (ACCP) kan bero på ett överskott av kalcium eller ett högt pH-värde, särskilt hos små barn – även om dessa fynd ännu inte är entydiga.

Ingen bot, men förebyggande råd

En genetisk benägenhet att utveckla stora mängder Randalls plack innebär att risken för njursten delvis kan avgöras av arv och familjehistoria. Det finns dock flera näringsrelaterade åtgärder som visats kunna hämma utvecklingen av stenar. Enligt National Institutes of Health kan det att dricka minst två liter vatten dagligen hjälpa till att hålla ACCP-nivåerna mindre koncentrerade. Dessutom tyder forskning på att kalcium från naturliga källor, som mjölk, inte har något samband med bildning av kalciumstenar – medan kalciumtillskott i tablettform faktiskt visat sig öka risken.