Njurstenar är koncentrerade mineralavlagringar som bildas i njurarna när urinen inte lyckas lösa upp alla avfallsämnen. Genom att analysera en sten kan man fastställa dess exakta sammansättning, vilket är avgörande för både behandling och framtida förebyggande åtgärder.
Alla njurstenar bör analyseras, oavsett storlek. Analysen ger urologen och patienten värdefull information som kan hjälpa till att förhindra att nya stenar bildas i framtiden.
Läkaren eller laboratoriet tillhandahåller oftast ett sil eller filter som fångar upp stenen. Patienten använder silen vid varje vattenkastning och kontrollerar därefter om stenen finns där. Stenen kan vara så liten som ett sandkorn, så noggrannhet är viktigt.
Den insamlade stenen placeras löst i en ren och torr behållare eller plastpåse och lämnas sedan till laboratoriet. Innan analysen påbörjas tar laboratoriet bort eventuella blod- och vävnadsrester från stenen.
I vissa fall passerar inte njurstenen av sig själv, och då måste urologen ta bort den. Detta innebär att undersökningar görs för att lokalisera stenen, bedöma dess storlek och bestämma lämplig åtgärd.
Enligt Quest Diagnostics består de flesta njurstenar – cirka 80 procent – av kalcium, i form av kalciumoxalat, kalciumfosfat eller en kombination av båda. Ytterligare 10 till 15 procent består av magnesiumammoniumfosfat, även känt som struvit, medan 5 till 10 procent är urinsyrestenar. Mindre än 1 procent av alla stenar är cystinstenar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online