Urinsyra bildas i kroppen när proteiner bryts ner i ämnesomsättningen och utsöndras sedan via njurarna och urinvägarna. En kost med högt proteininnehåll, gikt samt vissa genetiska sjukdomar kan öka risken för att drabbas av njurstenar som består av urinsyra.
Enligt Mayo Clinic kan patienter i många fall få ut en njursten på egen hand genom att dricka två till tre liter vatten dagligen och samtidigt hålla sig fysiskt aktiva. God vätskebalans hjälper till att spola urinvägarna och underlättar därmed stenens passage.
Extrakorporeal stötvågslitotripsi (ESWL) är en icke-invasiv metod där stötvågor används för att krossa njurstenen. Behandlingen gör att stenen delas upp i små fragment som blir små nog att passera ut naturligt med urinen.
Vid större stenar kan läkaren göra ett litet snitt i ryggen för att kunna föra in ett nefroskop och kirurgiskt avlägsna stenen direkt från njuren. Denna metod, kallad perkutan nefrolitotomi, används ofta när andra behandlingar inte räcker till.
Ett ureteroskop kan föras upp genom urinröret och blåsan för att nå och fånga upp en sten i urinledaren. Ultraljud eller laser kan användas för att krossa stenen på plats, varvid fragmenten sedan passerar ut med urinen.
Allopurinol kan förskrivas för att sänka urinsyrainivåerna i både urin och blod, vilket minskar risken för nya stenar. Ett alkaliserande medel kan även ges för att lösa upp befintliga urinsyranjurstenar, eftersom dessa till skillnad från många andra stentyper kan lösas upp kemiskt.
Vilken behandling som passar bäst beror på stenens storlek, placering och sammansättning samt på patientens allmäntillstånd. Kontakta alltid sjukvården vid misstanke om njursten för rätt diagnos och individanpassad behandlingsplan.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online