För personer vars njurar inte längre klarar av att avlägsna giftiga avfallsprodukter från kroppen är dialys en livräddande behandling. Njursvikt kan bero på medfödda missbildningar, sjukdomar eller skador. Behandlingen är oftast tillfällig och pågår tills patienten får en lämplig njurdonator och kan genomgå en transplantation.
Dialys tar över uppgiften hos de U-formade tubuli i njurarna, där blodet filtreras innan det leds vidare till samlingsgångarna och urinblåsan. Det är i detta skede som reabsorption och utsöndring av viktiga ämnen normalt sker.
När njurarna slutar fungera uppstår ett tillstånd som kallas uremi. Namnet betyder ordagrant "urin i blodet", och utan behandling leder tillståndet till döden.
Dialysbehandlingen fungerar som en konstgjord njure som separerar blodets olika beståndsdelar. Genom ett artificiellt membran släpps endast vissa ämnen igenom för reabsorption, beroende på ämnets molekylvikt.
I dialysvätskan används en natriumlösning så att kroppens natriumpump kan bibehålla optimala natriumjonhalter genom reabsorption. Detta är en aktiv process som styrs av nivåerna av hormonet aldosteron.
Det finns två huvudtyper av njurdialys: hemodialys och peritonealdialys. Vid hemodialys används membran av cellulosa som doppas i en vätska, medan peritonealdialys utnyttjar bukhinnans naturliga membran i patientens bukhåla. Hemodialys utförs vanligtvis på sjukhus eller dialyscenter flera gånger i veckan, medan peritonealdialys ofta kan göras dagligen i hemmet, vilket ger patienten större frihet i vardagen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online