Ett kontrastmedel ges till patienten som förberedelse inför en medicinsk bildtagning. Kontrastmedlets uppgift är att förbättra synligheten av den kroppsdel som ska undersökas, vilket är särskilt värdefullt vid studier av blodkärl eller matsmältningskanalen. Varje kontrastmedel är dessutom framtaget för att passa en specifik bildtagningsteknik, och valet av medel avgörs därför av vilken undersökning som ska genomföras.
Barium blockerar röntgenstrålar, vilket innebär att organ som fyllts med bariumkontrast framträder som vita områden på röntgenbilden. Vätskan bariumsulfat är tjock och vit, och ges ofta till patienter som ska få sin matsmältningskanal undersökt med röntgen. Beroende på vilken del av matsmältningskanalen som behöver avbildas kan bariumsulfat antingen sväljas via munnen eller administreras via ändtarmen.
Kontrastmedel som används för att avbilda blodkärl, urinvägar och lever innehåller vanligtvis jod och injiceras direkt i den kroppsdel som ska undersökas. Dessa jodlösningar används vid traditionell röntgen samt vid datortomografi (CT). Vissa personer utvecklar allergiska reaktioner mot denna typ av kontrastmedel, och många patienter rapporterar en metallisk smak i munnen samt ovanliga kroppskänslor kort tid efter injektionen.
Kontrastmedel för magnetkameraundersökning (MRI) består oftast av en lösning som innehåller gadolinium, en sällsynt jordartsmetall, men kan även baseras på järn eller mangan. De magnetiska metalljonerna i lösningen vibrerar i det magnetiska fältet och blir därmed synliga på bilderna. Dessa kontrastmedel används bland annat för avbildning av blodkärl samt för att upptäcka hjärn- eller levertumörer och andra vävnadsskador.
Denna typ av kontrastmedel används i kombination med ultraljud. De små bubblorna som är upplösta i lösningen består vanligtvis av kväve, men även andra gaser kan användas. Mikrobubblorna kan vara inneslutna i ett polymerskal, eller så är själva lösningen framtagen för att bevara bubblornas stabilitet. När materialets densitet förändras – från vätska till gasen inuti bubblan – sprids ultraljudsvågorna, vilket ger en förbättrad avbildning av den struktur som kontrastmedlet injicerats i.
Vissa patienter får negativa reaktioner på kontrastmedel, och dessa reaktioner är svåra att förutsäga. Gadolinium, som ofta används vid MR-undersökningar, kan till exempel stanna kvar i kroppen längre än förväntat om njurarna inte hinner eliminera det. Ämnet kan då vandra till andra delar av kroppen och orsaka mörkfärgning samt förhärdning av vävnader. Dessutom kan vissa personer reagera allergiskt mot jodet i kontrastlösningen vid röntgen eller datortomografi, vilket i värsta fall kan leda till anafylaktisk chock. Därför görs alltid en riskbedömning av patientens njurfunktion och tidigare överkänsligheter innan kontrastmedel administreras.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online