
LOD, kortform av engelskans Limit of Detection, betecknar den lägsta mängd av ett analytiskt ämne i ett prov som kan påvisas med en viss analysmetod. Ett värde vid detektionsgränsen kan alltså detekteras, men inte nödvändigtvis kvantifieras med fullständig noggrannhet.
LOD fastställs i praktiken oftast genom att man tillsätter kända mängder av ämnet till ett tomt prov, ett så kallat blindprov, och därefter mäter instrumentets respons. En vanlig definition är den koncentration där signal-brusförhållandet uppgår till 3:1 – det vill säga när signalen är tre gånger starkare än bakgrundbruset.
Denna metod ger ett reproducerbart och jämförbart mått på när ett ämne faktiskt kan skiljas från störande brus i mätningen.
Inom analytisk kemi är detektionsgränsen en nyckelparameter eftersom den speglar metodens känslighet. Ju lägre LOD, desto känsligare är metoden – och desto mindre spår av ämnet kan påvisas i provet. Detta är särskilt viktigt vid läkemedelsanalys, där även minimala föroreningar eller restmängder kan ha betydelse för produkternas säkerhet och kvalitet.
Detektionsgränsen anges vanligtvis i koncentrationsenheter, exempelvis:
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online