Dyslexi och innerörats roll: Levinsons omdebatterade teori

År 1973 publicerade doktor Harold Levinson en artikel i tidskriften Journal of Child Psychiatry, där han hävdade att orsaken till dyslexi är kopplad till en funktionsstörning i den del av hjärnan som styr muskelrörelser, samt i innerörat. Nästan femtio år senare är Levinsons teori fortfarande ett omdiskuterat ämne bland dyslexiforskare världen över.

Vad är dyslexi?

Enligt International Dyslexia Association är dyslexi ett neurologiskt tillstånd och en specifik inlärningssvårighet som kännetecknas av svårigheter med korrekt och/eller flytande ordigenkänning, samt med stavning och avkodning av text.

Levinsons teori

Efter att ha studerat patienter med dyslexi drog doktor Levinson slutsatsen att innerörat skickar signaler till hjärnan, vilka i sin tur styr ögonrörelserna. Dessa rörelser gör det möjligt för en person att läsa orden på en sida. När kommunikationen mellan innerörat och hjärnan blir störd eller förvirrad uppstår dyslexi, enligt teorin.

Levinsons behandlingsmetod

Doktor Levinson behandlar sina dyslektiska patienter med medicin mot åksjuka. Han menar att samma typ av medicin även kan hjälpa personer med adhd. Enligt Levinson finjusterar medicinen signalerna så att individen ser bättre, står stadigare, minns bättre, koncentrerar sig bättre och får bättre kontroll över sin aktivitetsnivå och sin impulskontroll.

Orsaken är fortfarande okänd

Enligt International Dyslexia Association har den exakta orsaken till dyslexi ännu inte fastställts. Hjärnavbildningar visar dock skillnader mellan hur en dyslektisk persons hjärna fungerar jämfört med en normalt fungerande hjärna. Det är viktigt att komma ihåg att dyslexi inte påverkar intelligensen – många personer med dyslexi har faktiskt en övergenomsnittlig begåvning.

Kritik mot Levinsons forskning

Kritikerna av doktor Levinsons teori ifrågasätter framför allt hans forskningsmetoder. Doktor Larry Silver, tidigare vice chef vid National Institutes of Health, ansåg att Levinsons forskning varken var giltig eller entydig. Enligt Silver var Levinsons studie från 1973 behäftad med brister och kunde endast räknas som en hypotes – inte som ett bevisat resultat.

Förespråkare för teorin

Doktor Wallace Rubin, specialist på hjärnans och innerörats funktioner, stödjer dock doktor Levinsons teori. ”Vi påbörjade en pilotstudie detta år [1985] med 100 dyslektiska barn och vuxna”, berättar Rubin. ”Hittills har vi kunnat bekräfta det mesta av det som Levinson skrivit om.”