Syndromet med förstorad vestibulär akvedukt (EVA) är en störning som drabbar de vestibulära akvedukterna – smala benkanaler i huvudet som förbinder innerörat med den endolymfatiska säcken. Genom dessa kanaler transporteras kemiska ämnen från säcken till innerörat, vilket är viktigt för både hörsel och balans.
Enligt National Institute on Deafness and Other Communication Disorders (NIDCD) upplever patienter med förstorade vestibulära akvedukter ofta hörselnedsättning. Hörseln kan försämras gradvis eller plötsligt, ibland efter ett mindre huvudtrauma eller en tryckförändring. Många har dessutom svårt att hålla balansen, vilket kan ge yrsel och ostadighet i vardagen.
Genetiska mutationer är en av de främsta orsakerna till förstorade vestibulära akvedukter. Bland annat kan mutationer kopplade till Pendreds syndrom ligga bakom – ett tillstånd som är en vanlig orsak till hörselnedsättning hos barn. I en del fall går det dock inte att hitta någon tydlig genetisk förklaring.
Läkare använder oftast datortomografi (CT) och magnetkameraundersökning (MR) för att upptäcka de avvikelser som kännetecknar syndromet. En vestibulär akvedukt betraktas som förstorad när dess diameter överstiger 1,5 millimeter. En hörselundersökning (audiogram) görs vanligtvis också för att bedöma hur uttalad hörselnedsättningen är.
Patienter med hörselnedsättning till följd av förstorade vestibulära akvedukter kan ha stor nytta av hörapparater eller cochleaimplantat. Att lära sig teckenspråk eller andra former av kommunikation kan också underlätta vardagen, särskilt om hörseln fortsätter att försämras över tid.
Den som redan har nedsatt hörsel kan skydda den kvarvarande hörseln genom att använda huvudskydd vid aktiviteter där huvudskador kan inträffa, exempelvis skidåkning eller cykling. Snabba tryckförändringar, som vid flygning eller dykning, bör undvikas eftersom de kan förvärra hörselnedsättningen. Kontaktsporter rekommenderas i regel inte för personer med detta syndrom.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online