Även om tekniken för hörapparater har utvecklats enormt genom åren har själva förfarandet vid hörseltester i princip förblivit oförändrat. Under ett hörseltest presenterar audionomen toner i vardera örat via hörlurar och ber dig trycka på en knapp eller lyfta handen varje gång du hör en ton.
Vi hör via luftledning, vilket innebär att ljudvågor färdas genom luften fram till örat. Hörseln via luftledning testas med hjälp av öronproppar eller hörlurar. Audionomen dokumenterar exakt vilka toner du reagerar på och vid vilka ljudnivåer.
Maskering vid ett luftledningsbaserat hörseltest innebär att vitt brus, alltså ett jämnt statiskt brus, används. Vitt brus spelas upp i örat som inte testas, medan tonerna samtidigt spelas i örat som undersöks.
När du har en kraftig hörselnedsättning i ena örat men relativt god hörsel i det andra används maskering under luftledningsdelen av hörseltestet. Vid en viss ljudstyrka kan ditt bättre öra nämligen "höra åt" det sämre örat. För att få korrekta och tillförlitliga testresultat spelas därför vitt brus i ditt bättre öra, så att det inte ska kunna uppfatta de toner som presenteras för det sämre örat.
Behovet av maskering är dock inte särskilt vanligt vid luftledningstestning. De flesta personer har ungefär lika stor hörselnedsättning i båda öronen. Ett omaskerat luftledningstest betyder helt enkelt att det inte fanns någon signifikant skillnad mellan höger och vänster öras förmåga att uppfatta ljud.
När maskering väl är nödvändig under luftledningstestningen behövs den oftast även under andra delar av hörseltestet. I de övriga delarna kan du exempelvis bli ombedd att upprepa ord eller meningar, uppfatta ljud som förs över benledning bakom örat samt ange en bekväm lyssningsvolym för vardera örat. För att även här hindra ditt bättre öra från att "höra åt" det sämre används maskering under hela provet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online