Öroninflammationer står för mer än hälften av alla besök hos barnläkare i USA, och kroniska öroninfektioner drabbar två tredjedelar av alla barn under sex års ålder. Även om många barn lider av öroninfektioner, är barn med en brüsselrubbning ofta extra mottagliga för dessa samt för en rad andra sjukdomar. Lyckligtvis finns det hjälp att få, även för barn som brottas med återkommande infektioner.
Brässeln (thymus) är ett mjukt organ som ligger under bröstbenet. Den är relativt stor hos nyfödda och fortsätter att växa i takt med att barnet utvecklas. I samband med puberteten börjar dock brässeln minska i storlek och smälter så småningom samman med den omgivande vävnaden.
På 1960-talet upptäckte forskare att brässeln är nödvändig för att bilda de celler som bekämpar främmande organismer och stärker immunförsvaret. Enligt Mayo Clinic producerar körteln antikroppar som bekämpar sjukdomar. Om brässeln tas bort eller inte utvecklas ordentligt kommer inte spädbarnets eller barnets immunförsvar att mogna korrekt, vilket gör hen mottaglig för en lång rad olika åkommor.
Barn med DiGeorges syndrom kan till exempel ha en liten eller till och med helt saknad brässel. Detta kan göra barnet mer benäget att drabbas av infektioner, däribland öroninflammationer. Barn med andra brüsselrubbningar kan också löpa större risk att få återkommande öroninfektioner.
Föräldrar till barn med brüsselrubbningar bör vara extra uppmärksamma på risken för öroninfektioner, eftersom barnets immunförsvar kanske inte är fullt utvecklat. James F. Balch och Mark Stengler, författare till "Prescription for Natural Cures", rekommenderar att man håller utkik efter smärta i öronen, feber, var från örat, illamående, kräkningar, hörselbesvär samt tryck eller en känsla av tryckfullhet i barnets öra.
Öroninfektioner är dessutom särskilt vanliga efter en annan sjukdom, exempelvis en förkylning eller influensa. Infektionerna är också vanligare under vintermånaderna, när virus sprids lättare inomhus.
Balch och Stengler skiljer mellan två typer av öroninfektioner: akuta och kroniska. Akuta öroninfektioner uppstår i efterdyningarna av en sjukdom, medan kroniska öroninfektioner beror på att barnet i sig är mer infektionsbenäget. Ett barn med kroniska öroninfektioner drabbas oftare än andra, särskilt eftersom örontrumpeten – den kanal som tömmer vätska från mellanörat – ligger mer horisontellt än hos en vuxen. Som ett resultat töms den inte lika effektivt, vilket skapar goda förutsättningar för bakterier att växa till.
Barn som dessutom har ett försvagat immunförsvar på grund av en brüsselsjukdom är ännu mer benägna att drabbas av kroniska öroninfektioner.
Barn som får öroninfektioner på grund av ett försvagat immunförsvar har flera behandlingsalternativ. Vanligtvis förskriver läkaren ett av flera tillgängliga antibiotika för att bekämpa bakterierna. Kroniska öroninfektioner kan dock också leda till ansamlingar av vätska i barnets öra. Detta tillstånd bör alltid utredas och behandlas av en specialist eller kirurg, exempelvis via en öron-näs-halsläkare.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online