
Penicillin, sulfonamider, cefalosporiner och erytromycin är exempel på antibiotika som läkare kan förskriva för att behandla öroninfektioner. Innan någon behandling sätts in gör vårdpersonalen alltid en helhetsbedömning där faktorer som patientens ålder och sjukdomshistoria beaktas. Det är också värt att veta att många öroninfektioner läker ut av sig själva inom några dagar, helt utan medicinsk behandling.
En öroninfektion uppstår ofta när örontrumpeten blir igentäppt. Då kan vätska och luft som fastnat i mellanörat inte tömmas ordentligt, vilket skapar en gynnsam miljö för bakterietillväxt.
Öroninflammation är mycket vanligt hos små barn. Enligt det amerikanska institutet NIDCD (National Institute on Deafness and Other Communication Disorders) drabbas hela 75 procent av alla barn av minst ett tillfälle av öroninflammation (otitis media) innan de fyller tre år. Nästan hälften av dessa barn får dessutom tre eller flera återkommande infektioner under samma treårsperiod.
Det finns främst tre former av öroninfektioner:
Enligt NIDCD är de mest typiska tecknen på öroninfektion:
För att undersöka om det finns avvikelser i örat använder läkaren ett instrument med ljuskälla som kallas otoskop. Med hjälp av detta kan trumhinnan och örats inre delar granskas noggrant.
Alla öroninfektioner orsakas inte av bakterier – vissa beror på virus. Antibiotika har ingen effekt mot virusinfektioner, och överanvändning av antibiotika bidrar till det allvarliga problemet antibiotikaresistens. Därför väger läkaren alltid noga om behandling verkligen behövs innan recept skrivs ut.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online