Järnbristanemi (IDA) orsakar trötthet, blekhet, ansträngningsandnöd, rastlösa ben, och koilonychia. Dess association med tinnitus är biologiskt rimlig men inte fast etablerad.
Föreslagna mekanismer
- Kokleär hypoxi: Minskad O₂-bärkraft → stria vascularis dysfunktion → endolymfatisk potential störning.
- Neurotransmission: Järn är kofaktor för monoaminsyntes; brist förändrar central auditiv bearbetning.
- Myelinintegritet: Järnberoende oligodendrocytofunktion; auditiv bana demyelinisering kunde generera fantomsignaler.
Bevis
- Fallrapporter och små serier beskriver tinnitusupplösning med järnåterfyllnad.
- Populationsstudier visar korrelation mellan lågt ferritin och tinnitusprevalens, konfounderad av ålder, hörselnedsättning, kardiovaskulär sjukdom.
- Ingen stor RCT bevisar orsakssamband eller behandlingseffekt.
Klinisk tillvägagångssätt
- Utvärdera tinnitus per riktlinjer (audiogram, anamnes, varningssignaler).
- Kontrollera Hb, ferritin, järnstatus vid IDA-riskfaktorer (menorrhagi, vegetarisk, GI-förlust, graviditet).
- Om IDA bekräftas, behandla (oral/IV järn) och omvärdera tinnitus om 3–6 månader.
- Anta inte att järn kommer bota tinnitus; hantera samtidigt med ljudterapi/KBT.
IDA-korrektion förbättrar övergripande hälsa; tinnitusnytta är möjlig men inte garanterad.
