Stigbygeln (lat. stapes) är den tredje och minsta av de tre hörselbenen i mellanörat – faktiskt den allra minsta benet i hela människokroppen. Trots sin ringa storlek spelar den en avgörande roll i hörselprocessen genom att överföra vibrationer från städet (incus) till innerörat. Så här fungerar den:
Ljudvågor färdas genom ytterörat och får trumhinnan att börja vibrera.
Vibrationerna från trumhinnan överförs vidare till hörselbenen i mellanörat, först till hammaren (malleus) och därefter till städet (incus).
Hammaren sitter fast vid trumhinnan och är kopplad till städet, som ligger i mellanörats hålighet. När trumhinnan vibrerar sätts hammaren och städet i rörelse fram och tillbaka.
Städet är direkt kopplat till stigbygeln, som är det sista benet i hörselbenens kedja. När städet rör sig följer stigbygeln med i samma rörelse.
Stigbygelns fotplatta passar exakt in i en öppning som kallas ovala fönstret, vilket leder in till innerörat. När stigbygeln rör sig får den ovala fönstret att vibrera.
Vibrationerna från det ovala fönstret överförs till den vätskefyllda snäckan (cochlea) i innerörat. Snäckan är en spiralformad struktur som innehåller hörselreceptorer, så kallade hårsceller.
De vätskevågor som skapas av stigbygelns rörelser gör att hårscellerna i snäckan böjs och svajar. Denna böjning utlöser elektriska signaler som hjärnan sedan tolkar som ljud.
Stigbygeln fungerar som en bro mellan mellanörats hörselben (hammaren och städet) och det vätskefyllda innerörat. Genom att föra över vibrationerna till det ovala fönstret spelar stigbygeln en avgörande roll i vår förmåga att uppfatta ljud.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online