Ett bröstdräneringssystem med vattenlås (underwater seal), ofta kallat brösttub eller pleuradrän, används för att återutvidga en kolapsad lunga samt för att avlägsna blod och andra vätskor från pleurarummet. Systemet består vanligtvis av en plastenhet med två eller tre kamrar, utrustad med vertikala skalor märkta i milliliter.
Bröstdräner återställer det korrekta lufttrycket i lungorna. Trycket runt lungorna är nämligen lägre än det atmosfäriska trycket utanför kroppen. Vid en ansamling av vätska eller vid en öppen bröstskada stiger trycket, vilket gör att lungan kollapsar. Dräneringen hjälper till att återställa det negativa trycket så att lungan kan expandera normalt igen.
Bröstdräner placeras oftast in vid sängkanten, och ingreppet utförs alltid under sterila former. Särskilda insättningsset innehåller den sterila utrustning som behövs. Patienten får vanligtvis lokalbedövning, till exempel en injektion med lidokain, innan läkaren sätter in dränet.
Sjuksköterskan ansvarar för att dräneringssystemet fungerar korrekt samt för att dokumentera dräneringens utflöde vid varje skift. Läkaren använder denna information för att avgöra när bröstdränet kan tas bort. Regelbunden kontroll av systemet och noggrann dokumentation är avgörande för en säker vård.
En liten mängd bubblor i den sterila saltlösningskammaren är normalt direkt efter att dränet har satts in. Kraftig och konstant bubbling tyder dock på luftläckage i systemet, och läkare bör då underrättas omgående för vidare utredning.
Dräneringssystemet ska alltid stå på golvet så att det befinner sig under nivån på patientens bröstkorg. Höjs systemet finns risk att vätska rinner tillbaka in i pleurarummet, vilket kan orsaka allvarliga komplikationer. Sjuksköterskan bör dessutom regelbundet lyssna på patientens andningsljud och notera eventuella förändringar, eller om patienten plötsligt blir andfådd.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online