Munsvamp, ofta kallad oral candidos, beror på en överväxt av svampen Candida albicans – en jästliknande organism som naturligt förekommer i människans tarmar, hud och munhåla. Dessa organismer finns normalt i mycket små mängder och hålls i balans av kroppens goda bakterier. När den naturliga balansen rubbas kan Candida föröka sig snabbt och leda till munsvamp. Här går vi igenom orsakerna, symtomen och behandlingsmöjligheterna vid munsvamp.
De vanligaste symtomen på munsvamp är vita, upphöjda fläckar på tungan, insidan av kinderna, tonsillerna, tandköttet, svalget eller gommen. Förändringarna liknar ofta cottageost och börjar lätt blöda när de borstas eller skrapas. I allvarliga fall sprider sig beläggningarna ner i matstrupen, vilket kan ge sväljsvårigheter och feber. Personer med försvagat immunförsvar riskerar att infektionen sprider sig till andra delar av kroppen, exempelvis huden, levern eller lungorna.
Vissa läkemedel och sjukdomar kan rubba balansen mellan mikroorganismer i kroppen och utlösa munsvamp. Läkemedel som kan trigga en Candida-överväxt inkluderar antibiotika, p-piller och kortikosteroider. Sjukdomar som försvagar immunförsvaret kan också stimulera svamptillväxten i munnen. Exempel på sådana tillstånd är hiv, aids, cancer, multipel skleros (MS), okontrollerad diabetes, sicklecellanemi och Crohns sjukdom. Munsvamp ses dessutom ibland hos personer som bär tandproteser samt hos spädbarn som suger på napp.
En läkare eller tandläkare ställer vanligtvis diagnosen genom att undersöka patientens munhåla. Upptäcks karakteristiska vita belägg skrapas ytan försiktigt för att granska området under. Ett vävnadsprov tas oftast och analyseras sedan i mikroskop. Misstänker läkaren att svampen har spridit sig till matstrupen kan ett svalgprov behövas, vilket innebär att baksidan av svalget försiktigt stryks av med en steril bomullspinne.
Munsvamp behandlas oftast med antimykotiska (svampdödande) läkemedel. Den ordinerade medicinen brukar tas i 10 till 14 dagar och finns som tabletter, flytande lösningar eller sugtabletter. Om ett annat hälsoproblem utlöste munsvampen måste även det underliggande tillståndet behandlas. Personer med tandproteser kan behöva proteser med bättre passform. Diabetiker kan behöva få sin medicinering justerad, medan patienter med hiv eller aids ibland kräver fortsatt behandling med svampdödande läkemedel.
Munsvamp kan ofta förebyggas genom god munhygien. Personer som är benägna att drabbas bör borsta tänderna tre gånger om dagen och använda tandtråd minst en gång dagligen. Mundusch och munsprayer bör undvikas eftersom dessa produkter kan störa den naturliga balansen av mikroorganismer i munnen. Drabbade bör dessutom begränsa intaget av sockerrika och jästinnehållande livsmedel.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online