Människans kromosom 6 bär på gener som är avgörande för ett väl fungerande immunförsvar. Humana leukocytantigener (HLA) är proteiner som hjälper immunsystemet att skilja kroppens egna celler från främmande ämnen. Vid HLA-testning kan läkare ibland påvisa oacceptabla nivåer av dessa antigener, vilket kan tyda på en ökad risk för vissa sjukdomar eller komplikationer vid transplantation. Det starkaste sambandet mellan specifika sjukdomar och HLA gäller HLA-B27. Ankyloserande spondylit, Reiters syndrom och sakroiliit är tre sjukdomar som tydligt har kopplats till onormalt höga HLA-nivåer. Enligt U.S. National Library of Medicine kan vissa HLA-nivåer dessutom utgöra ett medicinskt problem vid organtransplantationer.
I januari 2004 publicerade Journal of the Royal Society of Medicine en artikel om det starka sambandet mellan HLA och artritsjukdomar, framför allt Reiters syndrom – även känt som reaktiv artrit – samt ankyloserande spondylit. Båda är kroniska sjukdomar med en genetisk koppling som markeras av HLA. Reiters syndrom ger inflammation i ögonen och urinvägarna, medan ankyloserande spondylit drabbar ryggraden. Tidiga symtom inkluderar smärta och stelhet i ländryggen. Om inflammationen fortsätter försöker kroppen läka genom att kotorna långsamt växer samman, vilket successivt begränsar rörligheten i ryggen.
Sakroiliit är en inflammation i en eller båda sakroiliakalederna, som förbinder korsbenet med bäckenet. Sjukdomen orsakar smärta i ländryggen, skinkorna och benen. Den kan utlösas av olyckor eller skador, men Mayo Clinic pekar även på en genetiskt betingad grupp inflammatoriska artritsjukdomar, spondyloartropatier, som en vanlig orsak. Läkare utför därför HLA-testning för att undersöka detta samband. Höga nivåer kan indikera en genetisk snarare än miljömässig orsak till besvären. Behandlingen består bland annat av värktabletter, muskelavslappnande medel och fysioterapi för att förbättra rörelseomfånget. Vid svår smärta kan radiofrekvensenergi användas för att avlägsna nervvävnad.
Allograft är vävnader eller organ som transplanteras från en individ till en annan. Ett stort problem är att mottagarens immunförsvar kan betrakta den transplanterade vävnaden som främmande och angripa den. När organ transplanteras mellan enäggstvillingar uppstår inte detta problem, eftersom deras vävnader är identiska. United Network for Organ Sharing (UNOS) testar histokompatibilitet genom att samla in data om antigener, särskilt transmembranproteiner och polypeptider. UNOS försöker matcha följande områden: HLA-A, HLA-B och HLA-DR. Om nivåerna inte bedöms acceptabla fortsätter sökandet efter ett lämpligt organ.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online