En alfapartikel består av två protoner och två neutroner. Protonerna ger partikeln en positiv laddning på två. Alfapartiklar utsänds från atomer i vissa grundämnen när atomkärnan innehåller för få neutroner och därför blir instabil.
Den utsända alfapartikeln är relativt tung och färdas med ungefär en tjugoondel av ljusets hastighet. Partiklarna tar sig inte särskilt långt och kan stoppas av något så enkelt som ett papper eller hudens yttersta lager. Om alfapartiklar däremot intas, inandas eller tas upp i blodet hos människor eller djur kan de orsaka enorma skador på grund av sin stora storlek.
Dessa allmänna symtom är ofta bland de första tecknen på exponering för alfastrålning.
En hög dos alfastrålning som når huden, utan att partiklarna intas eller inandas, kan orsaka håravfall eller att huden blir röd och irriterad.
Strålning som når ögats lins kan orsaka grå starr (katarakt). Det kan dock ta många år innan katarakten utvecklas helt.
Inandade alfapartiklar är mycket skadliga för lungorna eftersom lungvävnaden är mjuk och känslig. Skadorna på lungvävnaden kan i sin tur leda till lungcancer.
Människor som exponerats för radium-226 genom förtäring eller injektion löper ökad risk att drabbas av cancer i huvud och skelett.
Alfapartiklar i blodet, särskilt från det radioaktiva ämnet polonium-210, kan resultera i blåscancer.
Enligt New World Encyclopedia uppskattas kromosomskador från alfapartiklar vara cirka 100 gånger större än de som orsakas av en motsvarande mängd annan typ av strålning.
Vilken typ av skador alfastrålning orsakar – och hur allvarliga de blir – beror på dosen, det vill säga den mängd strålning som personen utsätts för.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online