Människor kan drabbas av flera olika svampinfektioner. Vissa angriper kroppens inre organ, medan andra är mer ytliga. En överproduktion av Candida albicans ligger bakom de flesta jästinfektioner. Denna svamp förekommer naturligt i tjocktarmen, matsmältningssystemet och på huden. Ibland kan överanvändning av antibiotika eller kortikosteroider – liksom dåliga kostvanor – få svampen att växa okontrollerat, vilket stör den naturliga balansen av mikroorganismer i kroppen.
Candidiasis är en svampsjukdom som drabbar tjocktarmen. Ett överskott av candida kan göra att tarmens slemhinna blir inflammerad. Tjocktarmen kan då täppas igen av slem och fekala avlagringar som hyser jästsvampar, toxiner och parasiter. Svampen trivs på socker och gluten i kosten, och med tiden kan dessa skadliga ämnen ta sig ut i blodet och angripa kroppens celler och organ.
Candidiasis kan dessutom utlösa andra svampinfektioner samt orsaka muskel- och ledvärk, migrän, gastrit och till och med autoimmuna sjukdomar som kroniskt trötthetssyndrom och Crohns sjukdom.
Munsvamp (oral candidos) är en svampinfektion som ger inflammation i munens slemhinna. Typiska symtom är vita, gräddfärgade eller gulaktiga fläckar på tungan, gommen och i svalget. Fläckarna gör oftast inte ont, men de kan börja blöda om man försöker skrapa bort dem. Personer med cancer eller diabetes samt personer med näringsfattig kost löper särskilt stor risk att drabbas. Behandlingen består vanligtvis av antimykotiska pastiller och tabletter.
Vaginala jästinfektioner orsakar vanligtvis klåda, sveda och ömhet. Symtomen åtföljs ofta av ett tjockt, kesoartat flytning som kan dofta något av stärkelse. Män kan också drabbas av klåda och obehaglig lukt vid penila infektioner, som oftast angriper penis och pung. Huden på båda ställena kan bli torr och sprucken, särskilt vid erektion. Infektionen kan även ge upphov till små röda knottror och blåsor.
Både candidiasis och riklig ölkonsumtion kan bidra till jästinfektioner, och smittan kan överföras mellan partners vid sexuellt umgänge. Behandlingen sker oftast med nystatinkräm.
Fotfotsvamp (tinea pedis) är en vanlig svampsjukdom som drabbar fötterna. Huden ovanpå, mellan och under tårna blir ofta torr och sprucken, men infektionen kan också uppstå på fotens ovansida och undersida. Den torra huden kan såras och bilda blåsor. Smittan sprids oftast i offentliga duschar och simhallar, men risken ökar också av svettiga eller fuktiga strumpor i trånga skor.
Aspergillos är en svampsjukdom som angriper lungorna. Friska personer drabbas sällan, men de med nedsatt immunförsvar är extra känsliga. Typiska symtom är feber, bröstsmärtor, andnöd och i allvarliga fall blodig hosta. Aspergillus-svampen är mycket vanlig och finns i de flesta former av förmultnande organiskt material. Personer som vistas i äldre lokaler kan utsättas för svampen om ventilationskanaler är orena eller mögliga. För att ställa diagnos krävs ofta lungröntgen, och behandlingen består vanligtvis av starka antimykotiska läkemedel.
Kontakta vården om du misstänker en svampinfektion som inte läker inom några dagar, eller om du har ett försvagat immunförsvar och får symtom som feber eller andnöd. En läkare kan ställa rätt diagnos och förskriva lämplig behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online