Hodgkins lymfom, tidigare känt som Hodgkins sjukdom, är en cancerform som utgår från lymfocyterna – en typ av vita blodkroppar i lymfsystemet. Sjukdomen beskrevs för första gången år 1832 av den brittiske läkaren Thomas Hodgkin. Hodgkins lymfom drabbar oftast två åldersgrupper: unga vuxna mellan 18 och 35 år samt vuxna över 55 år.
Prognosen för patienter med Hodgkins lymfom är idag mycket god. Om sjukdomen upptäcks i ett tidigt skede är överlevnaden cirka 90 procent. Behandlingsvalet beror på sjukdomens stadium, patientens ålder och allmänna hälsotillstånd. Nedan följer de vanligaste behandlingsmetoderna.
Kemoterapi är den mest använda behandlingen vid Hodgkins lymfom. Behandlingen består av en kombination av läkemedel som ges intravenöst eller i tablettform för att döda eller krympa cancercellerna. Vanliga protokoll är ABVD (Adriamycin, Bleomycin, Vinblastin och Dakarbazin) samt mer intensiva kombinationer för aggressivare former. I tidiga stadier av sjukdomen har kemoterapi visat sig vara mycket effektiv, ofta i kombination med strålbehandling.
Strålterapi kan användas som ensam behandling eller i kombination med kemoterapi. Strålen riktas mot de lymfknutor där cancern finns för att förstöra cancercellerna. Eftersom modern kemoterapi har blivit så effektiv används strålbehandling idag oftast mer begränsat – främst vid stora tumörer, kvarvarande sjukdom efter kemoterapi eller celler som inte svarar på läkemedelsbehandlingen. Modern teknik gör det dessutom möjligt att rikta strålen precist och minska skador på omgivande frisk vävnad.
I vissa fall kan Hodgkins lymfom bli resistenta mot kemoterapi eller strålbehandling. När detta inträffar kan läkarna höja doserna av behandlingen, vilket skadar benmärgen. Därefter ersätts den skadade benmärgen med stamceller som samlats in före den intensifierade behandlingen. Detta kallas ofta autolog stamcellstransplantation, där patientens egna stamceller återinförs efter högdoskemoterapi. Transplantationer är vanligast vid återfall av sjukdomen och behövs sällan om cancern upptäcks tidigt.
Immunoterapi är en relativt ny behandlingsform som utnyttjar kroppens eget immunförsvar för att bekämpa cancern. Läkemedel såsom monoklonala antikroppar, till exempel brentuximab vedotin och checkpoint-hämmare som pembrolizumab och nivolumab, har visat goda resultat vid Hodgkins lymfom. Forskningen pågår intensivt, och immunoterapi förväntas få en allt större roll i standardvården under de kommande åren.
När konventionella behandlingar inte ger önskad effekt kan deltagande i kliniska prövningar vara ett alternativ. Kliniska studier vid Hodgkins lymfom innebär oftast att nya kombinationer av befintliga behandlingar testas, eller att helt nya läkemedel utvärderas. Deltagande i en klinisk prövning kan ge tillgång till banbrytande behandlingar innan de blir allmänt tillgängliga. I praktiken behövs dock kliniska prövningar sällan, eftersom dagens behandlingsprogram redan uppvisar mycket hög effektivitet.
Hodgkins lymfom är idag en av de mest botbara cancerformerna, särskilt när sjukdomen upptäcks tidigt. Med en kombination av kemoterapi, strålterapi och alltmer avancerade immunterapier har överlevnadschanserna aldrig varit bättre. Patienter som får diagnosen bör tillsammans med sitt vårdteam ta ställning till vilken behandlingsplan som passar bäst utifrån sjukdomens stadium och individuella förutsättningar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online