Att få en depressiondiagnos är en process som vanligtvis kombinerar en psykiatrisk utredning, en fysisk undersökning och ibland även laboratorietester. Här följer en genomgång av hur en depression typiskt diagnostiseras, steg för steg.
Du kan själv ta kontakt med en psykiatrisk specialist, exempelvis en psykiater, psykolog eller legitimerad kurator, eller så kan du remitteras vidare av en husläkare eller annan primärvårdsläkare. Många väljer att börja hos sin vårdcentral, där personalen kan göra en första bedömning och vid behov hänvisa vidare.
Den psykiatriska professionellen genomför en omfattande utredning som kan omfatta flera olika delar:
Terapeuten eller läkaren ställer frågor om dina symtom, tankar, känslor och beteenden. Detta inkluderar även din personliga bakgrund, såsom familjehistoria och tidigare sjukdomar, eftersom både ärftlighet och livserfarenheter kan spela roll.
En strukturerad bedömning görs av ditt aktuella psykiska tillstånd, bland annat humör, utseende, beteende, tal och kognitiva förmågor som minne och koncentrationsförmåga.
Frågeformulär och checklistor med validerade skalor används ofta för att mäta symtomens art och svårighetsgrad. Exempel på vanliga instrument är PHQ-9 och Beck Depression Inventory.
Läkaren kan utföra en fysisk undersökning för att utesluta underliggande medicinska tillstånd som kan bidra till depressiva symtom. Det kan handla om blodprov, tester av sköldkörtelfunktion eller andra undersökningar. Vissa kroppsliga sjukdomar, vitaminbrister eller hormonrubbningar kan nämligen ge symtom som liknar depression.
Depression kan ibland likna andra psykiatriska diagnoser eller medicinska tillstånd. Därför överväger den behandlande professionellen alternativa förklaringar, exempelvis ångestsyndrom, bipolär sjukdom, missbruk eller kroppsliga sjukdomar som kan ge liknande symtombild. En noggrann differentialdiagnostik är avgörande för att rätt behandling ska kunna sättas in.
För att uppfylla de diagnostiska kriterier för depression som definierats i Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5) måste flera symtom ha funnits under minst två veckor, exempelvis:
Utifrån utredningen ställer den psykiatriska professionellen en diagnos och bedömer om dina symtom uppfyller kriterierna för depression. Ofta specificeras också vilken typ av depression det rör sig om, exempelvis egentlig depression (major depression), dystymi (bestående depressivt syndrom), årstidsbunden depression (säsongsaffektivt syndrom) eller depression inom ramen för bipolär sjukdom.
När diagnosen är fastställd tar framtas en individanpassad behandlingsplan i samarbete mellan dig och din vårdgivare. Behandlingen kan bestå av samtalsbehandling, exempelvis kognitiv beteendeterapi (KBT) eller interpersonell terapi, läkemedel som antidepressiva, livsstilsförändringar som motion och bättre sömnvanor, eller en kombination av dessa metoder. Uppföljning över tid är en viktig del för att säkerställa att behandlingen fungerar.
Om du upplever symtom på depression är det viktigt att söka professionell hjälp. En tidig diagnos och rätt behandling kan avsevärt förbättra prognosen och göra det möjligt att hantera tillståndet effektivt. Kom ihåg att depression är ett vanligt och välbehandlat tillstånd – att ta steget att kontakta vården är det första och viktigaste steget mot återhämtning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online