Ventrombos och blodproppar i venerna

Processen där en blodpropp bildas inuti ett blodkärl kallas trombos. En sådan propp kan blockera blodflödet i kroppen och orsaka allvarliga komplikationer. Djup ventrombos (DVT) och lungemboli är två tillstånd som kan uppstå till följd av blodproppar i venerna.

Djup ventrombos (DVT)

Djup ventrombos innebär att en blodpropp bildas i en djup ven i kroppen. De flesta proppar i djupa vener uppstår i underbenet eller låret, men de kan även bildas på andra ställen i kroppen.

Vanliga symtom inkluderar:

• Svullnad i benet, ofta i vad eller lår
• Smärta eller ömhet i benet, ibland beskriven som kramp eller värk
• Röd eller missfärgad hud över det drabbade området
• Värmekänsla i det svullna området

Lungemboli (PE)

Lungemboli är ett allvarligt tillstånd som kan bero på djup ventrombos. Det inträffar när en del av blodproppen lossnar och färdas med blodströmmen till lungorna, där den kan blockera ett blodkärl. Tillståndet kan vara livshotande och kräver omedelbar vård.

Typiska symtom är:

• Plötslig andnöd, även i vila
• Bröstsmärta som förvärras vid djupa andetag
• Hjärtklappning eller oregelbunden puls
• I vissa fall hosta, ibland med blodblandat slem

Behandling

Flera typer av läkemedel används för att behandla djup ventrombos:

• Antikoagulantia (blodförtunnande läkemedel) minskar blodets förmåga att koagulera och förhindrar att proppen växer eller att nya proppar bildas.
• Trombolytika används i mer allvarliga fall för att snabbt lösa upp en befintlig blodpropp.
• Kompressionsstrumpor kan användas för att minska den kroniska svullnad som kan uppstå när en blodpropp har bildats, samt för att förbättra blodcirkulationen i benen.

Riskfaktorer och förebyggande åtgärder

Långvarig stillasittande, exempelvis vid långa flygresor eller sängliggande efter en operation, ökar risken för blodproppar. Även övervikt, rökning, graviditet, hormonella preparat, vissa sjukdomar och ärftliga faktorer kan bidra till ökad risk.

För att förebygga ventrombos rekommenderas regelbunden fysisk aktivitet, god vätskebalans samt att följa läkarens råd, särskilt efter kirurgiska ingrepp eller under längre perioder av begränsad rörlighet.