Perikardieffusion: symtom, komplikationer och behandling

Perikardieffusion, även kallad hjärtutgjutning, är ett medicinskt tillstånd där onormalt stora mängder vätska samlas i perikardiet – den hinnan som omger och skyddar hjärtat. Tillståndet kan orsakas av sjukdom eller skada på perikardiet och ger ofta symtom som påverkar andningen, hjärtfrekvensen och den allmänna orken. Här går vi igenom de vanligaste symtomen, möjliga komplikationer och vilka behandlingsmöjligheter som finns.

Andningsbesvär

Enligt Mayo Clinic kan patienter med perikardieffusion utveckla andningsproblem som andnöd eller smärtsam andning. Detta beror på att vätskeansamlingen trycker mot hjärtat och omgivande strukturer, vilket gör det svårare för lungorna att fungera normalt.

Hjärtsymtom

Perikardieffusion kan leda till snabb hjärtrytm (takykardi) eller bröstsmärtor. Smärtan beskrivs ofta som tryckande eller molande och kan förvärras vid djup andning eller när man ligger platt på rygg.

Trötthet och svaghet

Personer med perikardieffusion kan bli yrka, svimma eller utveckla trötthet och allmän svaghet. Dessa symtom beror på att hjärtats pumpförmåga försämras när vätskan hindrar hjärtat från att fyllas ordentligt med blod mellan slagene.

Övriga symtom

Hosta och lindrig feber kan också förekomma hos personer med perikardieffusion, särskilt om orsaken är en infektion eller inflammation i perikardiet, så kallad perikardit.

Komplikationer

Perikardieffusion kan sätta press på hjärtat och göra att en eller flera av hjärtats hålrum kollapsar. Detta tillstånd, som kallas tamponad, är livshotande och kräver omedelbar akut vård. Tamponad leder till nedsatt blodcirkulation och otillräckliga syrenivåer i kroppen, vilket snabbt kan bli farligt utan behandling.

Behandling

Läkaren kan ordinera antiinflammatoriska läkemedel för att minska inflammationen, eller utföra ett ingrepp för att tömma vätskan från perikardiet. Vid större vätskeansamlingar används ofta en tunn kateter som dränerar vätskan, och i vissa fall görs ett mindre kirurgiskt ingrepp för att förhindra att perikardiet fylls på med vätska igen. Behandlingsvalet beror på mängden vätska, orsaken till utgjutningen och hur allvarliga symtomen är.