Överkänslighetstillstånd delas in i fyra olika typer. Typ I är omedelbara överkänslighetsreaktioner, typ II är cytotoxisk överkänslighet som innebär en toxisk effekt på cellerna, typ III är immunkomplexreaktioner och typ IV är fördröjda överkänslighetsreaktioner.
Hur överkänsligheten yttrar sig varierar från person till person, och vissa överkänsliga individer kan drabbas av flera olika besvär samtidigt. Vissa personer är överkänsliga på grund av allergi, medan andra reagerar på strålning. Reaktionen ser alltså olika ut beroende på den enskilda individen.
Strålbehandling kan påverka överkänsliga personer som genomgår behandling för olika sjukdomar, exempelvis cancer. De som påverkas av strålbehandlingen kan också uppleva överkänslighet i miljöer med många elektriska apparater, som datorer, tv-apparater och kraftledningar.
Att fastställa den bakomliggande orsaken till överkänsligheten kan ta tid. Ett praktiskt råd är att undvika specifika miljöer, eftersom det ofta förebygger de symtom som överkänsligheten orsakar.
Läkare har studerat sambandet mellan strålbehandling och överkänslighet i många år. Det har visat sig att det kan lindra besvären att undvika platser med hög elektrisk ström.
Tyvärr har dock en stor del av studierna motsagt varandra, vilket fått Världshälsoorganisationen (WHO) att bedöma att överkänslighet mot strålbehandling inte utgör en fullständig medicinsk diagnos. För att underlätta läkarnas arbete har WHO tagit fram enkäter till personer som lider av överkänslighet, vilka kan bidra till en mer träffsäker bedömning.
Personer som upplever överkänslighet i samband med strålbehandling kan drabbas av bland annat yrsel, illamående, oregelbunden hjärtrytm, trötthet och huvudvärk.
För att avgöra om individen är överkänslig mot strålning ställer läkaren en serie frågor. I vissa fall beställs även laboratorieprover för att säkerställa att det faktiskt är strålningen som orsakar överkänsligheten, och inte ett underliggande hälsoproblem.
Överkänslighet mot strålbehandling eller andra behandlingar betraktas inte som en bekräftad diagnos. Innan en sådan bedömning görs genomgår individen laboratorieundersökningar, och läkaren kan dessutom remittera personen till psykiatriker för att utesluta ett underliggande tillstånd, exempelvis depression eller ångest.
Behandlingen anpassas efter den enskilda individen. I många studier visar det sig att patienten egentligen har ett annat underliggande hälsoproblem och inte lider av överkänslighet. För dem som ändå bedöms ha överkänslighet mot strålbehandling diskuteras alternativa behandlingsformer tillsammans med vården.
I regel hjälper det att undvika det som utlöser överkänslighetsreaktionerna, vilket gör det möjligt för den drabbade att leva ett mer produktivt och fungerande liv.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online