Schwannom är tumörer som växer inne i en nerv. Dessa nervtumörer utgår från så kallade Schwann-cellerna inuti nerven, till skillnad från många andra nervtumörer som uppstår i nervskidan. Schwannom växer extremt långsamt och kan ta flera år på sig att bli stora nog att kännas eller synas. De uppträder oftast slumpmässigt, men en ärftlig sjukdom som kallas von Recklinghausens sjukdom (neurofibromatos typ 1) kan leda till att schwannom växer på flera ställen i kroppen. Läkare kan diagnostisera denna sjukdom genom en fysisk undersökning i kombination med olika typer av kroppsundersökningar och bilddiagnostik.
Ofta blir schwannom relativt stora innan patienten märker några besvär. Vilken behandling som väljs beror på var tumören sitter, vilka symtom den orsakar, dess storlek, eventuella tecken på malignitet samt patientens allmänna hälsotillstånd.
I de flesta fall är schwannom godartade tumörer, men i sällsynta fall kan de vara elakartade. Schwannom kan uppstå var som helst i kroppen, men de drabbar oftast hjärnan, bålen och nerver där extremiteterna böjs.
Den vanligaste behandlingen av schwannom är kirurgisk borttagning av tumören, utförd av en neurokirurg. För bästa långsiktiga prognos är det avgörande att hitta en erfaren neurokirurg. Många neurokirurger har specialiserat sig på tumörer i vissa delar av kroppen, där de har störst erfarenhet och expertis. Vid elakartade (cancer) schwannom är neuroonkologer ofta den bästa resursen för behandling och uppföljning.
Nervkirurgi orsakar ofta en tillfällig nervdysfunktion, vilket kan ge känslor av stickningar och pirr, chockliknande sensensationer och domningar längs den nerv som kirurgen arbetat kring för att ta bort tumören. I vissa fall kan nervtrauma ge dessa symtom under längre perioder, och patienten kan också uppleva överkänslighet och smärta. Om kirurgen måste skära av en nervfiber för att kunna avlägsna tumören kan domningen bli permanent.
Läkare använder ibland strålning som behandling vid schwannom. Om tumören är stor kan kirurgen vilja krympa den före en planerad operation. Större tumörer medför nämligen högre risk för nervskador vid kirurgiskt ingrepp och är svårare att lossa från nervfibrerna. I vissa fall används strålbehandling som primär behandling, med målet att krympa tumören tillräckligt mycket för att minimera eller helt eliminera de symtom den orsakar. De två vanligaste formerna av strålbehandling vid schwannom är Gamma Knife (stereotaktisk radiokirurgi) och fraktionerad stereotaktisk strålterapi (FSR).
När tumören inte orsakar några symtom och det inte finns några tecken på malignitet kan läkaren rekommendera aktiv övervakning. Det innebär regelbundna kontroller och magnetresonanstomografi (MRI) för att bedöma tumörens utveckling. Med hjälp av undersökningarna kan läkaren följa schwannomens tillväxt. Läkaren och patienten fattar sedan gemensamt beslut om när, eller om, en operation bör genomföras.
I vissa fall kan andra medicinska problem göra operationen till ett olämpligt alternativ. Vid godartade tumörer i kombination med allvarliga sjukdomstillstånd kan läkaren rekommendera att undvika kirurgi på grund av riskerna med ingreppet. Om tumören ändå orsakar symtom kan strålbehandling användas för att krympa schwannomet. Därefter fortsätter läkaren med nära övervakning för att avgöra om och när en operation blir det bästa alternativet.
Val av behandling vid schwannom görs alltid individuellt utifrån tumörens läge, storlek och symtom samt patientens övergripande hälsa. Oavsett om handläggningen innebär kirurgi, strålbehandling eller aktiv övervakning är regelbunden uppföljning och en erfaren specialist avgörande för ett gott resultat.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online