Behandlingen av hypofystumörer anpassas alltid efter tumörens art och karaktär. Avgörande är om det rör sig om en icke hormonproducerande tumör eller en fungerande sådan som utsöndrar stora mängder hormoner, exempelvis tillväxthormon, prolaktin eller tyreostimulerande hormon (TSH). Beroende på detta kan läkaren välja att först observera tumören, sätta in läkemedelsbehandling, eller i svårare fall rekommendera operation eller strålbehandling.
De flesta hypofystumörer är små och producerar inga hormoner. De betraktas oftast som ofarliga och kräver i regel endast noggrann uppföljning under några månader. Så länge tumören varken producerar hormoner eller växer i storlek hålls den under regelbunden observation, innan läkaren beslutar vilken behandlingsform som passar bäst.
Hypofystumörer behandlas främst när de börjar producera hormoner som ger upphov till symtom. Läkare förskriver då ofta mediciner som stoppar hormonproduktionen, vilket ibland även får tumören att krympa. Exempelvis används bromokriptin och kabergolin mot hypofystumörer som producerar prolaktin. I vissa fall är dessa läkemedel så effektiva att operation helt kan undvikas.
Vid tumörer som producerar tillväxthormon används två typer av läkemedel efter misslyckad kirurgi: somatostatin, som minskar hormonproduktionen och tumörens storlek, samt pegvisomant, som blockerar överskottshormonets effekter på kroppen.
När läkemedel inte lyckas minska tumörens symtom rekommenderar läkaren ofta operation, vanligen i form av transsfenoidal endoskopi. Då avlägsnas tumören genom näshålan med hjälp av ett mikroskop och en endoskop. Metoden lämnar inget synligt ärr, orsakar knappt några nervkomplikationer och resten av hjärnan påverkas inte.
Om operationen misslyckas, om tumören återkommer efter ingreppet, eller om symtomen inte gått att behandla effektivt med läkemedel, kan högdosstrålning rekommenderas för att avlägsna hypofystumören.
Stereotaktisk radiokirurgi är särskilt värdefull när tumören sitter djupt inne i hjärnan eller på känsliga platser där ett kirurgiskt ingrepp skulle vara riskabelt. Metoden riktar höga stråldoser exakt mot tumören, helt utan snitt eller narkos.
Vid större och något mer komplexa tumörer kan läkaren istället välja fraktionerad stereotaktisk strålterapi. Då riktas strålningen mot tumörens tillväxtområden spritt över en tidsperiod, och patienten utsätts för en mindre stråldos vid varje besök. Detta är särskilt användbart för att skydda ögonens och hjärnans känsliga vävnader och nerver, som måste hållas borta från strålningen.
I mer allvarliga fall, där tumören har vuxit utöver hypofyskörteln, kan även kemoterapi övervägas för att minska hormonproduktionen och dess biverkningar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online