Cancer i matstrupen är en relativt ovanlig cancerform, men antalet fall har ökat under de senaste tjugo åren. Eftersom de tidiga symtomen ofta är svaga eller liknar andra besvär ställs diagnosen ofta sent. När sjukdomen redan hunnit sprida sig är överlevnaden låg. Nya behandlingsmetoder utvecklas dock kontinuerligt för att hejda det värsta innan det är för sent. En korrekt behandling av refluxsjukdom – en central riskfaktor – samt tidig läkarkontakt är därför avgörande.
Det finns två huvudtyper av cancer som uppstår i matstrupen:
Därutöver finns några sällsynta former av matstrupscancer: leiomyosarkom, lymfom, småcellskarcinom och spindelcellscarcinom. Även bröstcancer eller lungcancer kan sprida sig till matstrupen. Skivepitelcancer är den vanligaste av de två huvudtyperna. Det finns dessutom godartade tumörer i matstrupen som inte är cancer.
Ett tillstånd som kallas Barretts esofagus kan föregå utvecklingen av adenokarcinom. Vid detta tillstånd förändras slemhinnan i den del av matstrupen som ligger närmast magsäcken, från skyddande celler till celler som liknar magsäckens egna. Detta beror oftast på långvarig gastroesofageal refluxsjukdom (GERD). Vid GERD är den nedre sfinktern, som normalt hindrar magsyran från att pressas tillbaka upp i matstrupen, försvagad – varvid frätande syra tränger upp i matstrupen. Som skydd reagerar cellerna i området genom att förändras; detta kallas metaplasi. I ungefär en procent av fallen med Barretts esofagus (uppskattningarna varierar) fortsätter cellerna att förändras – först till låggradig dysplasi och därefter till höggradig dysplasi. Om processen inte stoppas innan detta stadium kan den leda till cancer.
Tidig matstrupscancer kan misstänkas utifrån symtom som sväljsvårigheter för fast föda och viktnedgång. En obehandlad cancer som fortskrider leder till slut till problem att svälja även vätskor. En växande tumör kan dessutom trycka på nerverna till stämbanden och orsaka heshet. Diagnosen och cancertypen fastställs med hjälp av en biopsi som tas i samband med en endoskopi – en smal slang förs ned genom svalget och matstrupen, åtminstone till magsäcken och ibland ända ner till tolvfingertarmen.
Kända riskfaktorer för matstrupscancer är rökning och alkohol. Alkohol spelar en framträdande roll vid utveckling av skivepitelcancer men är mindre betydelsefull vid adenokarcinom. Infektioner med humant papillomvirus (HPV) och tidigare strålbehandling mot matstrupen kan också öka risken. Ålder och kön spelar in: hälften av alla som drabbas är över sjuttio år gamla, och män drabbas tre gånger så ofta som kvinnor. Afroamerikaner utvecklar sjukdomen dubbelt så ofta som vita. Personer med Barretts esofagus löper förhöjd risk, men den faktiska risken att utveckla cancer uppskattas till mellan 0,5 och en procent per år.
Att få kontroll över refluxsjukdomen är det främsta målet för att förebygga cancerutveckling. Det görs medicinskt med syradämpande läkemedel – antingen H2-blockerare, exempelvis Zantac, Pepcid eller deras generiska motsvarigheter, eller så kallade protonpumpshämmare som Prevacid, Protonix och Zegerid. Räcker inte den medicinska behandlingen är kirurgi ett alternativ. Två operationsformer finns. Vid fundoplikation lindas den övre delen av magsäcken runt matstrupen och sys fast på plats – en metod som använts i många år. Även nyare laparoskopiska metoder med gastrisk bypass används. En nyligen genomförd stor retrospektiv studie fann dock ingen signifikant fördel med fundoplikation jämfört med medicinsk behandling när det gäller att förebygga utveckling av matstrupscancer (Tran T. med flera, American Journal of Gastroenterology, 2005;100(5):1002–8).
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online