Amorfa kristaller förekommer ofta i urinprover från patienter inom hälso- och sjukvården. Det finns flera olika typer av amorfa kristaller, och varje typ består av specifika ämnen och bildas under särskilda förhållanden i urinen. Genom att studera urinprovets utseende och surhetsgrad kan laboratoriepersonal avgöra vilken typ av amorfa kristaller som finns i provet.
Det är dock viktigt att komma ihåg att amorfa kristaller ibland kan förväxlas med bakterier vid mikroskopisk analys. Kristaller kan förekomma även i urinen hos helt friska personer, men i vissa fall kan de tyda på nedsatt leverfunktion eller leversjukdom, vilket gör att fyndet alltid bör bedömas i sitt sammanhang.
När amorfa kristaller betraktas genom ett mikroskop framstår de som samlingar av små korn utan någon tydlig form eller struktur. Vissa kristaller, till exempel kalciumoxalat, kan se amorfa ut tills de granskas med högre förstoring, då deras karakteristiska form blir synlig.
Amorfa urater är kristaller som bildas i sur urin, det vill säga urin med lågt pH-värde. Dessa kristaller består av ämnena natrium, kalium, magnesium och kalcium. Under mikroskopet har de en gul eller gulbrun färgton.
Amorfa fosfater är kristaller som istället bildas i alkalisk urin, alltså urin med högt pH-värde. Till skillnad från uraterna är amorfa fosfater normalt färglösa, vilket kan hjälpa analytikern att skilja dem åt.
Eftersom amorfa kristaller saknar definierad form kan de lätt misstolkas som bakterier vid en snabb genomlysning. Det krävs därför noggranna observationer av utbildad personal för att kunna utesluta att det rör sig om kristaller och inte om en bakteriell infektion. En korrekt diagnos är avgörande, eftersom en felaktig tolkning skulle kunna leda till onödig behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online