Blockerade urinvägar: orsaker, symtom, diagnos och behandling

En urinvägsobstruktion, alltså en blockering i urinvägarna, kan uppstå var som helst längs urinvägarna. Dessa omfattar njurarna, urinledarna, urinblåsan, uretren samt – hos män – prostata. En blockering kan utvecklas plötsligt eller gradvis, men eftersom den kan orsaka permanent skada på njurarna är det viktigt att söka vård vid minsta misstanke om symtom. Enligt Mayo Clinic drabbas ungefär en av tusen personer av en urinvägsobstruktion.

Orsaker

Det finns många möjliga orsaker till en urinvägsobstruktion. Hos män är en förstorad prostata en vanlig orsak, medan gravida kvinnor kan drabbas på grund av en förstorad livmoder som trycker mot urinvägarna. Andra vanliga orsaker är:

• Njursten, stenar i urinledaren eller urinblåsan
• Tumörer inne i urinvägarna eller tumörer som trycker mot dem utifrån
• Blodklumpar
• Frakturer i bäckenet
• Infektioner
• Svag blåsmuskulatur
• Onormal vävnadstillväxt

Symtom

Symtomen på en urinvägsobstruktion kan variera beroende på var blockeringen sitter och hur snabbt den utvecklats. Vanliga tecken inkluderar:

• Oförmåga att tömma blåsan, så kallad urinretention
• Svag eller avbruten urinstråle
• Blod i urinen
• Buksmärta eller svullnad i magen
• Smärta i sidan eller ryggen

Konsekvenser

En obehandlad urinvägsobstruktion leder ofta till infektioner, eftersom urinen kan börja flyta bakåt i systemet. Det finns också risk för njursvikt. Blockeras endast en njure talar man om en unilateral obstruktion, medan en blockering som berör båda njurarna kallas bilateral. En unilateral obstruktion orsakar sällan njursvikt om den andra njuren fungerar normalt, men en bilateral obstruktion kan leda till permanent och livshotande njursvikt.

Diagnos

Läkare använder flera olika undersökningar för att ställa diagnos vid misstanke om urinvägsobstruktion. Vanliga metoder är röntgenundersökning av buken samt blod- och urinprov. Urinodling används ibland för att påvisa urinvägsinfektioner, som ofta uppstår i samband med en blockering. Andra undersökningar som kan användas är uroflödesmätning, som mäter hur snabbt urinen lämnar kroppen, datortomografi (CT) samt magnetkameraundersökning (MR) av buken.

Behandling

Behandlingen av en urinvägsobstruktion beror på blockeringens typ, placering och svårighetsgrad. I många fall inför läkaren en kateter eller ett stent för att dränera urinen och ge patienten omedelbar lindring. Detta räcker ibland, men oftast krävs ytterligare behandling. Läkemedel kan ordineras för att behandla infektioner eller minska en förstorad prostata. Små stenar kan krossas med chockvågsbehandling. I vissa fall krävs kirurgi för att åtgärda blockeringen.