Urin är normalt en steril kroppsvätska, men på vägen ut ur kroppen kan den kontamineras med bakterier. Ett vanligt sätt för detta att ske är när urinen stannar kvar i en infekterad blåsa, som erbjuder en gynnsam miljö för bakterietillväxt. Bakterier är den främsta orsaken till urinvägsinfektioner. En hög koncentration av bakterier i urinen kan dock även leda till asymptomatisk bakteriuri – ett ofarligt tillstånd som oftast inte kräver någon behandling.
E. coli är en mikroorganism som normalt finns i matsmältningssystemet och räknas som den vanligaste orsaken till urinvägsinfektioner. Även om bakterien huvudsakligen lever i tjocktarmen kan den ibland fastna vid urinrörets mynning, öppningen där urinen lämnar blåsan, och orsaka en infektion när den förökar sig och vandrar upp genom urinröret. E. coli kan påverka vilken del som helst av urinvägarna, som består av urinrör, blåsa, urinledare och njurar. Varje drabbad del ger upphov till en egen typ av infektion: uretrit drabbar urinröret, cystit blåsan och pyelonefrit njurarna.
Till skillnad från E. coli överförs dessa mikroorganismer sexuellt, vilket innebär att båda parter måste behandlas för att infektionen ska kunna elimineras helt. Mykoplasma och klamydia kan orsaka blås- och urinvägsinfektioner, och ett vanligt symtom är förekomst av var i urinen. Det är ofta svårt att upptäcka dessa mikrober med en vanlig urinodling, men de kan enkelt identifieras med hjälp av särskilda bakteriologiska odlingar.
Vissa mikrober, exempelvis laktobaciller, förekommer naturligt i små mängder i urinen. Lactobacillus är en vanlig vaginal kontaminant som ofta finns i kvinnors urin och kan orsaka infektioner när den förekommer i alltför stora mängder. En läkare kan ordinera förebyggande antibiotika till patienter som löper risk att utveckla en infektion orsakad av laktobaciller.
Ett högt pH-värde i urinen är ofta en god indikation på en infektion orsakad av proteusbakterien. Proteus är en känd orsak till bildning av urinsteinar, som kan härbärgera bakterier som skyddar sig mot antibiotikans effekt. Mikrober som Klebsiella och enterokocker förekommer också ofta i urin, särskilt hos kvinnor, som är mer benägna att drabbas av urinvägsinfektioner än män. Vissa bakterier som mer sällan påträffas i urin – exempelvis Candida albicans, Haemophilus influenzae, Mycobacterium tuberculosis, salmonella och stafylokocker – tar sig vanligtvis in i urinvägarna via blodet eller lymfsystemet.
Kontakta en läkare om du upplever symtom som sveda vid vattenlåsning, täta trängningar, grumlig eller obehagligt luktande urin, feber eller smärta i nedre delen av ryggen. En urinodling kan snabbt visa vilken bakterie som orsakar besvären och vilken behandling som är mest effektiv.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online