Interstitiell cystit är en sjukdom som kännetecknas av kronisk smärta i urinblåsans slemhinna och som är både svår att diagnostisera och behandla. Eftersom de första symtomen liknar dem vid en vanlig urinvägsinfektion får många drabbade ineffektiv behandling i flera år innan de får rätt diagnos.
Interstitiell cystit börjar vanligtvis med smärta i bäckenregionen, en känsla av tryck i bäckenet och nedre delen av buken, sveda vid urinering, ökad urineringsfrekvens samt en stark känsla av trängning. Vissa kvinnor upplever också smärta vid samlag. När en patient söker vård med dessa symtom behandlas hen oftast för en vanlig urinvägsinfektion – även när laboratorieprover inte visar några bakterier i urinen.
Medelålders kvinnor löper tre gånger större risk att utveckla interstitiell cystit, men även män kan drabbas. Diagnosen är dock ännu svårare att ställa hos män, eftersom tillståndet ofta förväxlas med kronisk prostatit. Enligt Interstitial Cystitis Association lider cirka 3–8 miljoner kvinnor och 1–2 miljoner män av sjukdomen.
Det finns två huvudtyper av interstitiell cystit: ulcerös och icke-ulcerös. Den icke-ulcerösa formen är den vanligaste. Ulcerös interstitiell cystit kännetecknas av små sår i urinblåsans slemhinna, så kallade Hunnersår. Skillnaden mellan typerna kan endast fastställas genom en undersökning som kallas cystoskopi, där en kamera förs in i urinblåsan för att granska dess insida.
Orsakerna till interstitiell cystit är idag okända. Det finns flera teorier, bland annat autoimmun sjukdom, bakteriell infektion, trauma mot urinblåsan samt funktionsstörningar i nerver och bäckenmuskulatur. Den mest spridda uppfattningen är att interstitiell cystit är en kronisk sjukdomsprocess, eftersom det finns belägg för en fortskridande skada på urinblåsans slemhinna.
Det finns idag ingen bot mot interstitiell cystit, men flera behandlingar kan ge lindring med varierande framgång. Blåsdistensionsterapi hjälper ofta patienterna att öka sin blåskapacitet, och instillation av milda bedövningsmedel i urinblåsan via kateter kan också minska smärtan. Effekten av båda behandlingarna är dock kortvarig. Läkemedlet Elmiron har visat sig lindra besvären för många drabbade, liksom blåsträning, där man successivt tränar upp längre intervall mellan toalettbesöken.
Många drabbade rapporterar att kostförändringar kan lindra symtomen – exempelvis att helt utesluta processad mat, konstgjorda sötningsmedel och färgämnen, livsmedel odlade med kemiska bekämpningsmedel samt starkt syrade livsmedel. Dessutom kan stressreducering, växtbaserade preparat, akupunktur och meditation vara värdefulla verktyg för att hantera den kroniska smärta som sjukdomen medför.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online