Urinoxalat är en organisk syra som finns naturligt i urinen. Oxalater är små molekyler som förekommer hos människor, djur och växter. De kan antingen bildas i kroppens egen ämnesomsättning eller tas upp via kosten.
Många vanliga livsmedel innehåller stora mängder oxalat, bland annat spenat, rabarber, nötter, choklad och te. Spenat är särskilt oxalatrikt eftersom växtblad generellt innehåller mer oxalat än andra delar av växten, såsom blommor eller rötter.
Det finns ett tydligt samband mellan kalciumintag och oxalatutsöndring: ju mer kalcium en person får i sig, desto mindre oxalat utsöndras i urinen. Det beror på att kalcium binder oxalat i tarmen, vilket gör att mindre absorberas ut i kroppen. Större personer utsöndrar dessutom mer urinoxalat än mindre personer, vilket innebär att de kan behöva ett högre kalciumintag för att hålla nivåerna nere.
Det största problemet med för höga halter oxalat i urinen är risken för njursten, ett tillstånd som medicinskt kallas nefrolitiasis. När oxalat kombineras med kalcium i urinen kan det bilda hårda kristaller som med tiden kan växa till stenar.
Forskning som publicerades av G. C. Curhan i Journal of Endourology år 1999 visar dock att eftersom kostoxalat bara utgör en liten andel av kroppens totala urinoxalat, kanske en strikt oxalatbegränsande diet inte ensam räcker för att förebygga njurstensbildning.
Tillagning har överraskande lite inverkan på oxalatinnehållet i mat. Att koka eller överkoka oxalatrika livsmedel minskar alltså inte oxalatkonsumtionen nämnvärt, även om en viss mängd lösligt oxalat faktiskt kan läcka ut i kokvattnet vid kokning.
För de flesta människor utgör oxalat ingen hälsorisk. Har du inga problem med förhöjda oxalatnivåer i urinen eller tidigare njursten finns det ingen anledning att undvika oxalatrika livsmedel. Tvärtom är många av dessa livsmedel, som spenat, mycket näringsrika och kan med fördel ingå i en varierad och hälsosam kost.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online