Ordet "kiss" används varje dag av barn och vuxna i hela Sverige, men de flesta har aldrig funderat över var det egentligen kommer ifrån. Ordets ursprung är inte helt klarlagt, men det finns flera intressanta teorier som försöker förklara hur detta lilla vardagsord uppstod.
En av de mest spridda teorierna menar att ordet härstammar från det latinska verbet pipio, som betyder "att pepa" eller "att kvittra" – samma ljud som en liten fågel gör. Kopplingen går att förstå genom den tunna, pipiga ton som uppstår när vätskan lämnar kroppen, vilket kan ha inspirerat tidigare generationer att skapa ett ord med liknande klang.
En annan populär teori är att "kiss" i grunden är ett ljudhärmande ord, så kallad onomatopoi. Här kopplas det till det fornengelska ordet pissan, som beskrev just ljudet av urladdning. Många språk världen över har korta, enkla ord för att urinera som efterliknar själva ljudet – något som stödjer idén om att ord uppstår spontant hos människor oavsett var de lever.
Det är också värt att notera att "kiss" hör hemma i barndomens språkvärld tillsammans med ord som "påsan" och "tutta". Barnspråk kännetecknas ofta av just ljudhärmande och lättuttalade ord, vilket ytterligare kan förklara varför ordet blivit så beständigt och allmänt använt.
Oavsett vilken teori som ligger närmast sanningen kan vi konstatera att "kiss" är ett ord som tycks ha kommit för att stanna. Det är enkelt, vänligt och fungerar i alla åldrar – från potträningen i tvåårsåldern till samtal på vårdcentralen. Språket föränderligt som det är, har detta lilla ord visat sig ha en anmärkningsvärd livskraft i svenska språket.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online