Stressinkontinens innebär att man inte kan kontrollera urinflödet när blåsan utsätts för tryck. Enligt National Institutes of Health är detta den vanligaste formen av urininkontinens hos kvinnor. Hosta, skratt, nysningar eller fysisk ansträngning sätter press på blåsan, och försvagade bäckenbottenmuskler eller en funktionsstörning i urinrörets slutmuskel gör att urinen läcker ut.
Orsakerna kan vara neurologiska problem, skador på urinröret eller användning av vissa läkemedel. Risken att drabbas är större bland kvinnor som har fött barn eller genomgått klimakteriet, bland rökare, överviktiga personer och äldre.
Val av behandling vid stressinkontinens beror på orsaken och symtomens svårighetsgrad. Läkemedel är ofta effektiva för personer med lätta till måttliga besvär. Innan läkaren avgör om medicinering behövs rekommenderas vanligtvis livsstilsförändringar, till exempel viktnedgång, rökstopp, tätare toalettbesök och minskat vätskeintag. Övningar som stärker bäckenbottenmusklerna har också visat sig vara effektiva. När medicinsk behandling är indicerad finns flera olika läkemedelsklasser att tillgå.
Enligt National Institutes of Health är antimuskarinika det första behandlingsvalet när läkemedel behövs vid stressinkontinens. Dessa läkemedel slappnar av musklerna som styr blåsfunktionen och kan ibland öka blåsans kapacitet. Vanligt förskrivna preparat är tolterodin och oxybutynin.
Läkemedel som kallas alfa-adrenerga agonister aktiverar receptorer som svarar på hormonet noradrenalin. Preparat inom denna grupp omfattar pseudoefedrin, fenylpropanolamin, efedrin och adrenalin. De kan ge allvarliga biverkningar på hjärt- och kärlsystemet, vilket innebär att patienter med högt blodtryck, överaktiv sköldkörtel, oregelbunden hjärtrytm eller kärlkramp måste övervakas noggrant under behandlingen. Symtomen minskar eftersom läkemedlen stärker slutmuskelns funktion.
Det tricykliska antidepressiva läkemedlet imipramin används ibland vid behandling av stressinkontinens. Dess verkan liknar den hos alfa-adrenerga agonister, enligt National Institutes of Health.
När stressinkontinens beror på förändringar i urinrörsvävnaden efter klimakteriet kan hormonersättningsbehandling (HRT) övervägas. Behandlingen förbättrar blåskontrollen genom att förbättra urinrörsvävnadens kondition. Läkare är dock inte ense om hur effektiv denna behandling är mot stressinkontinenssymtom.
Om stressinkontinensen orsakas av en funktionsstörning i urinrörets slutmuskel kan injektioner av kollagen i området runt urinröret rekommenderas. Kollageninjektionerna hjälper till att stoppa inkontinensen genom att förtjocka vävnaden som omger urinröret.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online