Prostata är en liten körtel i det manliga reproduktionssystemet vars sekret ingår i sädesvätskan (ejakulatet). De tre vanligaste tillstånden som drabbar prostatan är godartad prostataförstoring (BPH), prostatit och prostatacancer. Undersökning av prostatan görs oftast genom rektalpalpation eller via ett blodprov som mäter prostataspecifikt antigen (PSA).
Prostatan är ett litet organ som ligger i det manliga bäckenet, under urinblåsan, bakom blygdbensfogningen (symfysen) och framför ändtarmen. Detta läge gör att den är lätt att känna med fingret vid en rektalundersökning. Körteln utvecklas från urinrörets epitel som en rad körtlar; därför omger den färdiga prostatan en del av urinröret alldeles innan detta når penis. Prostatan utsöndrar ämnen som behövs för ejakulation och befruktning.
För beskrivningens skull finns två sätt att dela upp prostatan, och båda indelar den i fem delar. Lowsleys system beskriver den som höger och vänster lateral lob, främre och bakre del samt en medianlob. McNeals system omfattar en central zon, en perifer zon och en övergångszon, ett främre segment samt en preprostatisk sfinkterzon.
Prostatan får sitt blod från artéria vesicalis inferior, en gren av artéria iliaca interna (som i sin tur förgrenar sig från aorta). Blodet dräneras via det pelviska venplexuset till vena iliaca interna och vidare till vena cava inferior.
En vanlig godartad åkomma i högre ålder är godartad prostataförstoring, benign prostatahyperplasi (BPH). Tillståndet innebär att prostatan växer mer än normalt. Orsaken antas vara en ökad känslighet för manliga könshormoner (androgener), vilket leder till ökad celldelning eller minskad celldöd i körteln. Typiska symtom är svårigheter att urinera – både att komma igång med urinstrålen och att tömma blåsan helt – samt täta trängningar och plötsligt starkt behov av att kissa, utan att någon urinvägsinfektion, neurologisk sjukdom (till exempel stroke eller cauda equina-syndrom) eller cancer föreligger.
BPH kan behandlas med alfablockerare eller 5-alfareduktashämmare. Mer komplicerade fall kan opereras. Minimalinvasiva metoder omfattar laserterapi och ablation, där delar av prostatan förstörs.
Prostatit är en annan vanlig åkomma som typiskt ger svårigheter eller smärta vid urinering eller utlösning. Den kan bero på en bakteriell infektion; i sådana fall tillkommer ofta feber och frossa. Bakteriell orsak förklarar dock bara en mindre andel av fallen. Diagnos och behandling baseras på rektalundersökning (DRE) och analys av prostatasekret. Bakteriell prostatit behandlas med antibiotika. För icke-bakteriell prostatit finns ingen beprövad optimal behandling, men besvären kan gå över av sig själva.
Prostatacancer är en av de vanligaste cancerformerna bland män; enbart i USA ställs diagnosen hos fler än 218 000 män per år, och i Sverige insjuknar cirka 12 000 män årligen. Enligt Current Medical Diagnosis and Treatment 2009 har en amerikansk man 40 procents risk att någon gång utveckla latent (tyst) prostatacancer, 16 procents risk att utveckla kliniskt betydelsefull cancer och 2,9 procents risk att dö i sjukdomen. Riskfaktorer är bland annat mörk hudfärg, fettrik kost och prostatacancer i familjen. Sjukdomen ger sällan symtom i tidiga skeden; i ovanliga fall kan tumörtillväxten sprida sig eller trycka mot ryggmärgen, vilket ger ryggsmärtor eller neurologiska symtom.
Prostatacancer kan upptäckas vid rektalundersökning som förhärdade områden eller knutor. Prostataspecifikt antigen (PSA) används för att bedöma utbredning och följa sjukdomens förlopp. Varken DRE eller PSA räcker dock för diagnos – en biopsi från prostatan krävs för ett säkert svar. Behandlingen kan bestå av radikal prostatektomi, det vill säga att hela prostatan och de angränsande körtlarna tas bort, strålbehandling, aktiv övervakning eller kryokirurgi, där prostatan fryses så att vävnaden förstörs. Vid spridd sjukdom används androgenhämmande behandling för att bromsa tillväxten.
Rektalundersökning rekommenderas årligen för män över 50 år som har minst tio års förväntad återstående livstid. Män med förhöjd risk för prostatacancer bör börja tidigare, vid 45 års ålder. Det gäller exempelvis afroamerikanska män och män som har en närstående släkting – far, bror eller son – som fick diagnosen före 65 års ålder.
Ett blodprov för PSA kan också användas för att söka efter eller följa prostatacancer. Ett förhöjt PSA-värde bevisar inte cancer, men är en signal om att ytterligare utredning behövs.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online