Urinvägsinfektioner hos barn – symtom, diagnos och behandling

Urinvägsinfektioner uppstår när bakterier tränger in i urinröret och vandrar upp till blåsan eller i värsta fall ända upp till njurarna. Infektionen kan vara mycket smärtsam för barnet, men en kort antibiotikakur tar vanligtvis bort besvären helt. Om ditt barn visar tecken på urinvägsinfektion är det viktigt att söka vård snabbt, eftersom en obehandlad infektion kan leda till permanent njurskada.

Vad är en urinvägsinfektion?

En urinvägsinfektion är en bakteriell infektion i någon del av urinvägarna, bland annat blåsan eller njurarna. När infektionen sitter i blåsan kallas den cystit, och när den drabbar njurarna kallas den pyelonefrit.

Läkare klassificerar också urinvägsinfektioner hos barn på två sätt:

• Okomplicerad eller komplicerad – en enkel infektion betraktas som okomplicerad, medan en infektion som beror på en anatomisk avvikelse räknas som komplicerad.
• Primär eller återkommande – beroende på om det är barnets första infektion eller om den kommer tillbaka upprepade gånger.

Symtom hos barn

Hos spädbarn och mycket små barn kan symtomen vara svåra att tolka eftersom de ofta är ospecifika. Vanliga tecken inkluderar:

• Allmän irritabilitet och gråtlighet
• Kräkningar
• Dålig tillväxt eller viktnedgång
• Illaluktande urin eller blöjor

Ibland är feber utan annan förklaring det enda symtomet hos små barn. Hos äldre barn är symtomen oftast tydligare och kan innefatta:

• Sveda eller klåda vid urinering
• Täta toalettbesök
• Buksmärta eller ryggsmärta
• Oro och allmänt obehag

Feber kan förekomma, men det är inte alltid fallet.

Hur ställs diagnosen?

För att kunna ställa diagnosen måste ett urinprov analyseras. Det finns flera sätt att samla upp urin från barn:

• Påsamling: Läkaren placerar en steril påse över barnets underliv och väntar tills barnet kissar. Metoden fungerar ofta bra för pojkar, men ger hos flickor risk för att provet kontamineras.
• Kateterisering: Ett tunt plaströr förs försiktigt in genom urinröret upp till blåsan för att samla ett rent prov. Detta är ofta det mest tillförlitliga alternativet.

På mottagningen testas urinen snabbt på tecken på infektion. Provet skickas därefter till ett laboratorium där det undersöks i mikroskop och där man försöker odla fram bakterier i en bakteriekultur för att bekräfta diagnosen och identifiera rätt antibiotika.

Behandling

Vid en primär, okomplicerad urinvägsinfektion ordineras vanligtvis oral antibiotika i fem till sju dagar. Komplicerade eller återkommande infektioner kräver ofta en längre behandlingsperiod.

Kontakta läkaren om barnet inte verkar må bättre efter tre till fyra dagars behandling. För att säkerställa att infektionen har läkt helt bör barnets urin testas igen tre till fyra dagar efter avslutad antibiotikakur.

Återkommande infektioner

Om ett barn får urinvägsinfektioner gång efter gång kan det tyda på ett strukturellt problem i urinvägarna. Läkaren kan då rekommendera vidare utredning, exempelvis:

• Ultraljud av njurar och urinvägar
• Miktionscystouretrografi (VCUG) – en röntgenundersökning som visar urinflödet mellan blåsa och urinledare
• Remiss till urolog för specialistbedömning

I vissa fall ordineras även profylaktisk antibiotika, det vill säga lågdosantibiotika som tas dagligen under en period för att förebygga nya infektioner.