Interstitiell cystit är en sjukdom som drabbar cirka en miljon människor i USA. Även om både män och kvinnor kan insjukna är tillståndet betydligt vanligare hos kvinnor. Symtomen varierar kraftigt mellan olika patienter – och även hos samma person över tid – vilket gör diagnosen svår. Den exakta orsaken är fortfarande okänd, men flera teorier kopplar sjukdomen till vissa hudtillstånd. Fortsatt forskning inom dessa områden kan komma att belysa inte bara orsakerna utan även nya behandlingsmöjligheter.
Eftersom symtomen är så varierande och diffusa tror många läkare att interstitiell cystit i själva verket kan bestå av flera olika störningar snarare än en enda sjukdom. Man skiljer idag mellan två former: ulcerös och icke-ulcerös interstitiell cystit. Cirka 10 procent av patienterna har stjärnformade sår, så kallade Hunnersår, på bläsväggen. Alla som lider av sjukdomen riskerar dock skador på bläsväggen till följd av den kroniska inflammationen. Detta är en faktor som stärker teorin om att interstitiell cystit hänger samman med ett allergiskt hudtillstånd.
Symtomen på interstitiell cystit liknar till stor del en blås- eller urinvägsinfektion. Diagnosen ställs ofta när typiska besvär finns men inga spår av bakteriell infektion kan påvisas. Vanliga symtom är täta urinträngningar, en stark känsla av att behöva kissa, tryck eller smärta och ömhet i bäckenregionen samt smärtsamt samlag.
Symtomen kan avta under vissa perioder och sedan blossa upp igen. Precis som vid många andra tillstånd kan stress fungera som en utlösande faktor, och hos kvinnor tenderar besvären att förvärras under menstruation.
De tre vanligaste samtidiga diagnoserna hos patienter med interstitiell cystit är känslig hud, allergi och irritabel tarm. Många patienter berättar också att de lider av torr och kliande hud.
Jämfört med befolkningen i övrigt har patienter med interstitiell cystit större sannolikhet att även ha ett eller flera av följande tillstånd: endometrios, kroniskt trötthetssyndrom, reumatoid artrit, fibromyalgi, inflammatorisk tarmsjukdom och systemisk lupus erythematosus. Det finns dock inga belägg för att interstitiell cystit orsakas av något av dessa sjukdomar.
Smärtan och obehaget vid interstitiell cystit beror på inflammation i bläsväggen. Mastceller, som ingår i kroppens inflammatoriska svar, frisätter då ämnet histamin. Histamin frisätts även vid allergiska reaktioner och orsakar klåda, svullnad och rodnad. En vanlig teori är därför att interstitiell cystit i grunden är en allergisk reaktion – fast i stället för på huden, på bläsväggen. Vissa patienter rapporterar att symtomen lindras när de använder antihistaminer mot sin allergi, vilket talar för denna hypotes.
Vissa läkare menar istället att sjukdomen kan bero på för höga nivåer av progesteron. Progesteron är ett steroidhormon som förekommer i högre halter hos kvinnor än hos män, vilket skulle kunna förklara varför kvinnor drabbas oftare. Inom dermatologin finns ett syndrom som kallas autoimmunt progesterondermatit, som ger hudutslag. Tanken är att interstitiell cystit kan vara ett liknande tillstånd – men där utslagen i stället uppstår på bläsväggen.
Läkemedel i tablettform kan förskrivas för att lindra symtomen, exempelvis ibuprofen mot smärta och antihistaminer vid samtidiga allergiska besvär. Även flera olika behandlingsmetoder kan prövas, däribland elektrisk nervstimulering, blåsutvidgning (blåsdistension) och blåssköljning (blåsinstillation). I likhet med många andra kroniska tillstånd spelar kost och livsstil en avgörande roll för hur svåra symtomen är och hur ofta besvären blossar upp.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online