
Ansträngningsinkontinens, även kallad stressinkontinens eller SUI (stress urinary incontinence), innebär att man läcker urin ofrivilligt vid fysisk aktivitet eller ansträngning – till exempel vid hosta, nysning, skratt, lyft eller träning. Det är den vanligaste formen av urininkontinens, särskilt hos kvinnor.
Tillståndet uppstår när trycket i urinblåsan tillfälligt blir större än kraften i uretral slutmuskel – den muskel som kontrollerar urinströmmen från blåsan till urinröret.
När blåsan fylls med urin hålls urinröret normalt stängt av slutmuskeln. I samband med vattenkastning slappnar muskeln av och urinet släpps ut på ett kontrollerat sätt.
Hos en person med ansträngningsinkontinens kan dock slutmuskeln inte stänga urinröret helt. När buktrycket ökar – exempelvis vid ett hosta eller ett skratt – pressas urin ut genom urinröret, vilket ger oväntat läckage.
Ansträngningsinkontinens är betydligt vanligare hos kvinnor än hos män. En av de främsta orsakerna är graviditet och förlossning, vilka kan sträcka ut och försvaga bäckenbottenmuskulaturen. Även hormonella förändringar efter klimakteriet spelar ofta roll.
Vanliga riskfaktorer inkluderar:
Det finns flera effektiva behandlingsalternativ, och många förbättras betydligt utan kirurgi:
I svårare fall, där konservativ behandling inte räcker till, kan kirurgiska ingrepp övervägas – till exempel en spännviddsoperation (slings-operation) som ger extra stöd åt urinröret.
Lider du av urinläckage vid ansträngning är det klokt att kontakta vården. Ansträngningsinkontinens är vanligt, går oftast att behandla och behöver aldrig vara något man behöver acceptera eller skämmas över.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online