Hur diagnostiseras urinretention?

Diagnostik av urinretention bygger på en kombination av fysisk undersökning, sjukdomshistoria och specifika tester. Här går vi igenom de steg som vårdpersonalen vanligtvis följer för att ställa diagnosen.

1. Sjukdomshistoria och symtom

Vårdpersonalen börjar med att fråga om dina symtom, exempelvis svårigheter att urinera, känslan av att blåsan inte töms helt eller en stark trängning utan att urinen kommer. Även information om underliggande sjukdomar, aktuella läkemedel och tidigare episoder av urinretention samlas in.

2. Fysisk undersökning

Buken och ländryggen kan undersökas med avseende på smärta, ömhet eller utspändhet. Läkaren kan också försiktigt palpera över blåsan för att bedöma hur fylld den är.

3. Blåsscanning eller ultraljud

En blåsscanning eller ultraljudsundersökning används för att mäta hur mycket urin som finns kvar i blåsan efter ett toalettbesök. Detta ger en tydlig bild av svårighetsgraden av urinretentionen.

4. Urinanalys

Ett urinprov kan tas och analyseras för att upptäcka tecken på infektion, blod eller andra avvikelser som kan ligga bakom besvären.

5. Miktionstest

Om det är möjligt kan du uppmanas att försöka urinera medan vården övervakar urinstrålens styrka och flöde. Ett svagt eller avbrottet flöde kan tyda på någon form av hinder i urinvägarna.

6. Bilddiagnostik

Beroende på vad som misstänks ligga bakom urinretentionen kan bilddiagnostiska undersökningar som röntgen, datortomografi (CT) eller magnetresonanstomografi (MRI) beställas. Dessa visar urinvägar, prostata och omgivande strukturer samt kan avslöja avvikelser eller blockeringar.

7. Urodynamisk undersökning

En urodynamisk undersökning utvärderar hur bra blåsan fungerar när den fylls och töms. Tryck och flöden i blåsan mäts under hela processen, vilket hjälper till att identifiera problem med blåsmuskulaturen eller urinröret.

8. Cystoskopi

I vissa fall kan ett flexibelt instrument med kamera, ett så kallat cystoskop, föras in genom urinröret in i blåsan. Detta gör att läkaren direkt kan inspektera urinrör och blåsa för att hitta eventuell förträngning, blockering eller andra avvikelser.

Baserat på resultaten från dessa undersökningar och tester kan vårdpersonalen ställa diagnosen urinretention och ta fram en individanpassad behandlingsplan.